Plötsligt förstod jag - jag har fobi

Jag älskar kyckling. Och jag älskar att laga kyckling i massor med pesto. Vet inte vad det kallas, men man dränker kycklingbitarna i pesto i en ugnsform och stoppar in det i ugnen, superlätt och riktigt gott! Jag brukar bli sugen på detta, dock glömmer jag alltid vad jag måste gå igenom varje gång jag ska laga denna goda måltid

- Att skära kycklingfiléer.

Det är det vidrigaste, äckligaste, sunkigaste jag vet! Det är äcklig konsistens, luktar illa, ser äckligt ut och jag nästan svimmar då jag gör detta. Det kanske låter konstigt, men jag har verkligen jättesvårt för det.

Andreas brukar vara snäll och säga att han kan skära istället för mig, men då tycker jag att jag är så töntig att jag tvingar mig själv till att göra det. Med kväljningar, huvudvärk och obehag i hela kroppen skär jag bort bitar av filéerna som är fula. UUshufhbkjbvlksjhfskj! Så sjukt äckligt!

Som tur är, har jag på mig gummihandskar då jag gör det och tvättar händerna frenetiskt efteråt. Att ta på dem med bara händerna vore den värsta tänkbara mardrömmen.

Jag förbereder mig psykiskt, tar djupa andetag, frustar, spottar och ryter. Sedan går jag fram till kycklingen.... Jag tar på mig handskarna, tar ett redigt tag om den vidriga filéen, ser den i vitögat och disikerar den långsamt. Den gör motstånd, men jag håller fast den med kniven... Här ska ingen liten filé få smita.

Jag har kontroll.

Det ligger nog i släkten....jag fattar en gaffel i vänster hand och kniven i höger, sen skär jag bort allt äckligt och hoppas att inget rött äckligt tittar fram.....får jag kyckling på fingrarna måste jag tvätta fort, torka och sen slänga handduken i tvätten direkt.....Och självklart smörja in händerna med handkräm får att få bort lukten.

Usch och bläh för råa kycklingfiléer.....