Dagen
Idag har vi pratat med Vides pappa som är begravningsentreprenör och Vides mamma var också här. Vi har valt psalmer, sånger och börjat planera inför din begravning. Den ska bli så fin.
Alla saknar dig pappa. Alla. Du var min trygghet och bollplank, du lyssnade alltid på mig. Sa aldrig vad jag skulle göra eller inte göra, utan stöttade mig oavsett beslut. Det är så en riktig pappa är, så var du. Alla gråter och skickar sms, mail och ringer och det är jag tacksam för. Det värmer massor att veta att jag har så fina vänner som bryr sig. Ibland svarar jag inte, men det beror inte på att jag struntar i vad ni skriver. Jag orkar bara helt enkelt inte riktigt än.
Jag har svårt att gråta ibland, är oftare arg. Har slagit mig hand så hårt att jag är blå på den. Pappa, du känner mig så väl att jag vet att du förstår min reaktion. Du vet att jag hellre är fly förbannad än ledsen. Du vet att jag är dramatisk och hellre ställer till med en ilsken scen än visar mig ledsen och gråter. Ibland känns det som att jag får trösta folk. många som jag aldrig sett gråta tidigare, är jätteledsna och gråter massor.
Men jag är ledsen, visar det bara på ett annat sätt. Det känns som att tårarna tagit slut. Men jag tror att de kommer. Jag är nog i chock fortfarande. Du lämnade oss så snabbt pappa. Jag har inte förstått riktigt än. Johanna har beställt rislampor som vi ska skicka upp till dig på nyår och din födelsedag. Du älskade Thailand, därför tycker vi att det passar. Ta emot dem och känn vår kärlek. Jag älskar dig så mycket. Jag kan inte sätta ord på hur mycket jag älskar dig. Det går bara inte. Jag kommer alltid att vara din lilla dotter som du suckar åt då jag gör nåt du tycker är lustigt och knäppt. Du och jag är olika varandra, men jag vet att du älskar mig för den jag är. Jag är impulsiv och har ett hett temperament. Du ville hellre vara hemma och ta det lugnt med en öl tillsammans med familjen då jag var ute och flängde. Du var sällan arg eller ledsen. Du var stabil och trygg.
Jag älskar dig så jävla mycket. Jag kan inte säga det tillräckligt. Men jag vet att du vet.
På cypern då jag var 10. Du är störtskön pappa.
Jag och pappa på Saras födelsedag. Här var jag ca 4 år. Sara ligger och sover och vår gamla hund Ludde sitter uppe i sängen bredvid pappa.
Kommentarer
Postat av: Jessica
Hej Matilda, jag har inte rätt till några ord och "jag beklagar" känns för fjuttigt. Min mamma hade en elakartad och väldigt aggressiv form av bröstcancer men blev frisk, jag kan på inga sätt jämföra det med det som händer dig nu. Hamnade här via Michaelas blogg och vill egentligen bara tipsa om en jättefin version av Halleluja, med Jennifer Terran. Var rädd om dig och förlåt om jag "klampar på" Jag hör inte hemma här, jag blir bara berörd.
Trackback