Min älskade vän Carro är så rolig. Fick ett samtal av henne i veckan: "På fredag ska vi ut." Ok sa jag och vi bestämde att vi skulle starta hemma hos mig som vi brukar. Hon hade inte den blekaste aning om att jag visste att hon fyllde år på lördagen (eftersom jag inte brukar komma ihåg födelsedagar...) men jag överraskade henne med en ljuv sång och och presenter i dörren. Vi drog sedan ut på stan.

Fan vad jag älskar att gå ut med denna kvinna. Målet var ju att hitta Idol-Olle eftersom Carro tycker att han är snygg. Ja, jag vet, vi är inte 14 längre... Och ja, det är groupie att ens tänka tanken. I vilket fall, sjukt snygga (som vi alltid är) dansade vi loss på diverse ställen. Varför kan ingen DANSA då de går ut? Det är väl ingen idé att stå med en drink i handen och vicka lite på ena höften? Det ser iaf inte så skoj ut. AV eller PÅ säger jag bara. Antingen dansar man så att det känns i kroppen, lite vickelevick känns väl inte? Svenska folket borde lära sig att dansa som om ingen såg en. Det är först då man har kul. Och det hade vi, jag och min fantastiska puma! Vi mötte även upp Jackie och hennes snygga väninna och skakade loss med dem.

Igår myste jag med en underbar människa, handlade gott, åt pizza och besökte även pappas grav. Hösten hade gjort den fin och mamma hade satt så fina blommor. Idag har jag undervisat min fantastiska trio som tar stormsteg fram i utvecklingen! De kan fanemej dansa som om ingen såg!

Nä, nu ska jag handla pålägg.

Mina smycken kommer snart att finnas i en butik! Har tidigare sålt dem i en annan butik, men det var länge sedan och under tiden på Danshögskolan har min smyckeskreativitet legat på is. Men nu jävlar blommar kreativiteten igen! Underbart!

Jag har även fått ett nytt jobb... Mer än så säger jag för tillfället inte, men det kommer att bli riktigt skoj och lärorikt. Jag har även fått veta en annan grej som gör att jag nästan spricker av glädje! Men det kan jag inte heller berätta ännu... Massor av hemlisar, men otroligt bra saker är på ingång! Iiiiiiiiihhhhhhhhhhhhhhh!!!

Dagen har i övrigt varit bra trots en försovning, åkte med fel tunnelbana på väg till skolan och spillde ut en hel flaska vatten i min väska. Dansträningen gick susen och vi har fått en underbar balettlärare från Cullbergbaletten - Johanna. Älskar henne redan!

Nu är det dags för sööööömn!

Varje gång Vide har fest ska vi alltid leka peg game. Asrolig lek! Leken går ut på att i smyg fästa klädnypor på folk, sedan räkna ned från 10. Om personen inte lyckas hitta klädnypan innan man räknat ned till noll får hon/han ett straff som t.ex. att dricka 10 klunkar. Det roligaste med leken är att alla får panik så fort nån börjar räkna, man vet ju aldrig vem klädnypan sitter på ;)

Jag, Daniel och Aaron på fest hemma hos Vide i somras:

Bilden är så jävla rolig! Helt ovetande sitter jag och leker med en klädnypa i näsan då Aaron fäster en klädnypa bak i linnet på mig. Spana även in Dannes nöjda min bakom oss.

Igår fick jag ett namnförslag på mina smycken av min vän Graciette - Ruotsalainen. Grymt eller hur?  Trendigt att använda sitt eget efternamn och speciellt då mitt efternamn betyder "svensk".

Smakprov på smycken från Ruotsalainen:




Psssst! Armband finns nu även i biege ;)

Denna sport är inget för mesar. Snacka om statisk träning i konstiga positioner. Bra för stabiliseringsmusklerna!

Jag har hört att man ska lätta på trycket genom att stoppa upp kniven under kanten på burken. Men den här jävlen var totalt omöjlig, vilket gjorde mig arg. Mycket arg. Burken tittade på mig med retsam blick, mina händer blev så svettiga att den bara slank runt. Till slut hade den skadat skinnet i mina arbetarhänder.
Den enda lösningen var att hugga, eller som man säger i Hässelby "kutta" den i locket. Genast spred sig en lättnad i mitt anlete. Jag hade lyckats.
Våld löser allt.

Skrev för ett tag sedan ett inlägg som heter "Campen" och tillägnade detta till en tjej som sitter med en liknande historia, nästan läskigt lik historia. Idag fick jag veta att hennes pappa gick bort igår. I nästan samma typ av canser som min pappa hade. Det gick ännu snabbare för hennes pappa och chocken är stor. Så även sorgen. Då jag får höra hennes historia, spelas min historia upp igen. Men det är faktiskt skönt. Jag pratar nästan aldrig om pappas tid som sjuk och hans bortgång, det känns konstigt att prata om det med någon som inte varit med om samma sak. Men här är vi två tjejer i samma ålder som gått igenom nästan exakt samma helvete.

Jag är glad över att du tog kontakt med mig. Mina ord för hur ledsen jag är för din skull räcker inte, jag känner med dig massor. Men en sak som kanske tröstar, om ett tag då chocken lagt sig, är att du överlever detta. Det kanske låter patetiskt för dem som aldrig mist den närmsta personen i deras liv, men i chocken och sorgen trodde jag ibland att jag aldrig skulle orka ta mig igenom det levande. Jag trodde helt ärligt vissa stunder att jag skulle ge upp. Men icke! Man klarar sååå mycket mer än vad man tror och då man tagit sig ur det värsta känner man sig till och med starkare.




Jag VET att du klarar detta och jag är hundra procent säker på att du kommer växa enormt! Jag skickar ett ton med positiv energi till dig. Varma kramar till dig! Vila i frid fina pappor.

Idag blev några nya höstlövs-armband till!

Tyckte att det blev lite coolt att blanda kedja med läder. Nu ska jag göra fler armband i höstens färger! 
Snygga eller fula?

Hejja! Det är fredag och jag myser med en deckad Wakie framför Idol. Nu ska jag göra smycken och titta på mina nya, fina skor :) Fan vad jag vill ha en hund. Älskar att vara hundvakt. En liten Yorkshireterrier vill jag ha. Ge mig!!!

Älskar dem!
Inte för att agera modebloggare, men:
Stövletter från Vagabond 999:-

Å vad jag älskar hösten!!!! Här på promenix i skogen med Carro och den mest envisa lilla stora valpen Wakie.



Carros "lilla" valp Wakikie!