Varje gång jag varit ute med byrackan ska han kramas jättehårt med framtassarna runt mina ben, bita sig fast i min jacka och hänga i den. Han ruskar om den som om det vore ett hans byte, biter i mina ben (de är helt trasiga) och juckar gärna samtidigt. Sägen man "nej" och drar ner honom på golvet, hoppar han snabbt upp igen och tycker att det är ännu roligare. Jag säger "nej" ännu en gång och drar ner honom på golvet och han hoppar upp igen. Samma sak händer då vi är ute och går. Jag hatar det! Och det går inte att få honom att sluta!

Idag då vi varit ute gjorde han samma grej och då jag till slut fått av mig jackan utan att han skadat den allt för mycket, sprang han efter och bet sig fast i mina mjukisbyxor. Eftersom jag ignorerade honom hängde han kvar och jag hörde hur nåt brakade sönder. Nu är det ett hål i byxorna! Han ylade till, det gjorde ont i hans (extremt sylvassa) tand och tittade på mig med världens hundögon. Rätt åt honom. Jag har ju sagt "nej" och dragit ner honom i nackskinnet ett tusen miljoner gånger och sen tycker han synd om sig själv för att det gjorde ont i tanden på honom. Skyll dig själv Sune!

Just nu har han damp, han har kommit på att han kan kasta upp bollen i soffan och sen står han och tittar då den rullar ner på golvet igen. Han hoppar högt som en gasell, förut var han mer baktung och rumpan lyfte knappt från golvet. FAN! Nu kissade han.... Jävla skit!