En kille i min ålder kommer in i butiken:

Han: Hej. Jag letar efter byxor till min syster.

Jag: Ok, vad tränar hon för nåt?

Han: Typ sån där tjejträning.

Jag: Vadå, nån typ av mamma-träning? (Fattade att han menade spinning, body pump osv osv, men kul att jävlas, vadå tjej-träning liksom?)

Han: Nej, alltså...

Jag: Vadå, typ boxning?

Han: Nej, typ pass. Hon går på pass.

Jag: Ok. Jag trodde att även killar var välkomna på pass? Men aja, vilken storlek har hon?

Han: Hon är typ som du.

Jag: Jag har storlek 34.

Han: Men då tar jag storlek 35.

Jag: Men det finns inte 35, storlekarna går i 34, 36, 38 osv... (Jag skrattade en aning inombords).

Han: Det är lugnt, jag kan väl ta 36 då.

Jag: Alltså.... Det finns inte storlek 35. Så det blir väl 34 eller 36 antar jag??? (Börjar bli arg på hur dum i huvudet han verkar vara)

Han: Nej ok. Det är lugnt, jag kan väl ta storlek 36.

Jag: Ok, tack så mycket. Hejdå.

Andreas har även haft en kund som skulle köpa sport-bh till sin tjej. Då han frågar vilken storlek hon har, kupar killen handen och säger att storleken är som hans hand.... Det tyckte jag var kul

Men min värsta kund var en kvinna med hennes kompis som skulle köpa en tröja till sin 8-åring som skulle fylla 9. Hon bad mig att testa kläder bara för att se om de skulle passa henne... TACK. JAg har en 9-årings kropp... :(