Pratade precis med Andreas i telefon. Gud vad jag blivit glömsk och tankspridd. Vanligtvis är jag ju en aning snurrig i bollen, men nu är det fan pinsamt. Han påminner flera gånger per dag om att vi ska på middag imorgon kväll och varje gång svarar jag "ja just det, hade jag nästan glömt". VARJE GÅNG. Mina tankar finns hela tiden någon annan stans och nyss då vi pratade nämnde jag det för honom. Han har märkt att jag är en aning disträ, hör honom inte ibland... Urs. Det här är jobbigt. Ikväll har jag försökt hjälpa pappa så gott jag kan tillsammans med systrarna och mamma. Emma, Linus och Micke var också här. Micke såg till att vi fick i oss mat. Gott.