Toapappret är slut...

så det är tur att man har vänner! Vide fick äran att ta med en rulle toapapper åt mig och som tack fick hon lite middag.
Killen i kiosken nere i t-banan erbjöd mig servetter då jag frågade om de sålde toapapper, han trodde nog att jag var riktigt nödig. Sen skrattade han nervöst... Ångrar nästan att jag inte pratade med pressad röst och knep med skinkorna då jag frågade. Då kanske jag hade fått papper gratis?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0