Min pappa är världens bästa. Han har alltid ställt upp för sina tre döttrar, sin fru och sina barnbarn. Han är trygg och jag älskar att vara med honom. Jag har så himla roliga minnen med honom från då jag var liten. Han ville alltid lära mig saker och vi delar många intressen. Det var han som lärde mig att fiska, simma, ro och åka skidor. Det är orättvist att han ska ha ont.

Ibland känner jag inte igen mig själv. Jag kan bli förvånad över hur jag tänker och reagerar i olika situationer. Kommer ibland på mig själv att inte lyssna på vad folk säger, mina tankar är grumliga och det är svårt att fokusera. Jag tänker och prioriterar annorlunda, vad som tidigare var viktigt, är idag mindre väsentligt. Livet känns ibland orättvist, men jag försöker att hålla humöret uppe så gott det går.