Humörsvängningar
Ibland förstår jag inte på mig själv... Ena stunden är jag glad som en lärka, nästa stund vill jag gå i graven och skriker som hon i reklamen (den där lilla sonen kommer in med frukost då hon sliter sönder sina strumpbyxor, Andreas har tom frågat mig om jag känner igen mig i henne).
Dagen började med lärkan, men mattades av lite under eftermiddagen då jag började känna mig stressad inför examensarbete och allt annat som har med skolan att göra. På vägen hem från skolan däremot, var jag tillräckligt arg för att slita av mitt hår och begrava mig själv.
Snoret rann och jag hatar att snyta mig bland folk, därför var jag tvungen att andas med munnen. Eftersom jag var tvungen att gapa för att få luft fastnade håret i mungipan hela tiden och då jag höll på att svara på ett sms trampade jag fel så att jag vrickade till foten. Jag HATAR att göra illa mig! Speciellt tår och fingrar. Ilskan bubblar upp inom mig på två sekunder och jag skriker gärna högt (dels för smärtan och dels för att jag blir förbannad). Jag skäms över mig själv, jag blev så arg att jag sa "jävla fi----" så att killen som gick bakom mig hörde. Sen svettades jag också massor, var febrig.
Stackars Andreas var tvungen att dras med mitt humör då vi möttes på centralen, men efter lite varma koppen, chips, dipp och en öl var jag lärkan igen. Nu är jag pigg och känner mig inte alls febrig. Vill inte sova! Jag är som ett barn på kvällarna, hatar verkligen att gå och lägga mig! Men nu borde jag verkligen.
Puss!
Kommentarer
Trackback
