Åtta jävla månader utan dig
Och här sitter jag levande. Orden börjar ta sina. Jag har skrivit och skrivit, gråtit och gråtit. Men idag känner jag att orden börjar ta slut. Det finns kanske inte heller ord som beskriver. Ord är överskattat i vissa sammanhang. Har ni tänkt på det?
Jag hoppas att du sover gott pappa. En del av mig vill fortfarande inte förstå, men du ska veta att du är så saknad. Din bortgång är än idag suddig, det är nåt ihåligt i hela situationen. Men jag vet att du ser att jag klarar mig. Vi klarar oss. Du behöver aldrig känna oro.
Kommentarer
Postat av: Maria
Hej ! har du nån mail adress om man vill skicka några rader ?
Trackback
