Vem är starkast i världen egentligen?
Det är så konstigt att förlora någon, sorg och smärta är ju överväldigande och de dominanta känslorna vid en förlust av någon nära. Men allt tickar på som vanligt, vardagen fortlöper och tankar på personen kan ibland förvandlas till ett fint minne. Ibland så pass att jag till och med kan skratta. Min pappa var ju skönast i världen! Skrattade vi inte med honom så skrattade vi åt honom!
Trots att jag kan skratta åt minnen som jag har med min älskade pappa, grips jag sekunden efter av en sorgkänsla. Han är borta, jag kan varken se, höra eller ta på honom. Han är borta.
Men ett steg åt rätt riktning är att kunna skratta, oavsett om skratten förvandlas till gråt eller minnena förvandlas till de tråkiga minnena av honom som sjuk. Jag är inte avstängd längre. Isbiten har smält. Jag kan både gråta och skratta nu. Det är så befriande och skönt.
Jag har förlorat en av dem jag älskat mest, det man innerst inne (omedvetet eller medvetet) har fruktat mest av allt. Men jag fortsätter att leva. Plugga som attan, umgås med familj, vänner, pojkvän och hund och har det bra.
Fan vad jag är stark. Säger någon nåt annat så varsågod, mig kvittar det. Men jag är starkare än Pippi Långstrump.
Sådeså!
Det är tack vare dig som jag orkar pappa.
Kommentarer
Postat av: Emma
Hej!
sv; det är en bichon havanaise :)
Postat av: Betty
Ja du är otroligt stark Mattan. Så himla skönt att höra att du både kan skratta och gråta nu. Puss gullemutti
Postat av: ♥ L A I L A ♥
åh tack för alla filmtips gumman =)=)
Postat av: ♥ L A I L A ♥
hehe jag och min poojkvän har redan sett den =) skitbra film =)
Postat av: Leia ♥
Fint inlägg!
Trackback
