Det var alltid du. En av dem hängivna var denna lilla varelse. Jag lovar att han saknar dig lika mycket som vi.

Lill-Tyson blev alltid på ett förtjusande humör så fort pappa kom. La sig på rygg, betedde sig extremt töntigt och lyssnade så fort pappa sa något. Pappa var hans kung, hans ledare och han gjorde allt för att vinna hans kärlek. Fick han sitta i pappas knä, gick det inte att locka honom till sig. Helt omöjligt.

Likadant med den här lilla valpen. Du lärde honom "sitt" och så fort du gjorde ett tecken med handen om att han skulle sitta, så satt han på en nanosekund. Jag är ledsen för att du inte fick ta hand om honom, uppfostra honom och gå på långa promenader som du såg fram emot. Detta är din hund pappa och vi gör allt för det här lilla livet.