Jag har rest i tre uppgifter och ligger långt efter med en stor examination. Men vad gör det? Skolan finns kvar. Det gör däremot inte min pappa. Jag måste börja att tänka så, då slipper jag onödiga negativa känslor som stress och prestationsångest. Jag vet att jag är duktig på vad jag gör. Jag vet att jag kan. Men just nu måste jag försöka förstå att jag inte orkar lika mycket som förut. Det låter ju som att jag gått och blivit gammal. Men det är sant, jag har inte energi till att lägga ner så mycket tid på skolan längre. Energin går till så himla mycket annat också.

Ikväll pratade jag med Pullan (eller Pernilla som hon egentligen heter) för att bolla lite idéer kring mitt examensarbete. Det kändes skönt. Hon är en sann vän den där Pernilla. Vi råkar alltid prata i sisådär 1,5-2 timmar.... Imorgon har jag möte med min handledare och ska presentera min idé och skriva om mitt PM som blev skit då jag lämnade in det i höstas. Konstigt det där, jag är duktig på att skriva och har vanligtvis 100 idéer om vad jag vill skriva om eller göra arbete om, men nu har det varit så otroligt svårt att jag verkigen behövde Pernilla som bollplank. Efter mötet med handledaren ska jag och Pullan fika, sedan blir det middag hos Carro och Leifi (Christian) med Andreas. Jag ser fram emot fredag nu!