Små personliga ting
Det är så konstigt... Batterierna på din mobil måste ha tagit slut samma natt som du dog. På morgonen tänkte jag att jag skulle kolla den, om du hade fått meddelanden eller nåt, men då var den avstängd. Mamma sa att batterierna måste tagit slut. Dagen innan var den på. Kanske låter som en liten grej, men det kanske var meningen, så att vi inte skulle behöva svara i den i stället för dig, säga att "nej, han kan inte prata, han dog igår kväll...." eller nåt. Jag vet inte. Tankarna bara virvlar omkring i huvudet. Det här kommer att bli en lång natt.
Jag blev också helt knäpp då jag såg vad jag skrivit på din facebook, din profil är ju där, men du är inte här! Då jag ska leta upp nåt nummer på mobilen som börjar på f, bläddrar jag förbi ditt nummer, "Far" står det. Det är ju fortfarande där. Jag ser det och tänker att jag inte kan ringa dig längre. Din mobil är ju död och det är du också... Fan..
Din mail finns kvar, dina kläder finns kvar, din bil, din jacka, det mest personliga och nära som t.ex. dina glasögon och din klocka finns kvar. De två sakerna är ju verkligen du, det var något du alltid hade på dig. Då jag ser glasögonen som ligger vid datorn, ser jag ditt ansikte bakom dem. Då jag ser klockan, ser jag din arm och vad för tröja du älskade att ha på dig hemma. Jag ser även din tatuering som du hade på samma arm som klockan. Den var också väldigt personlig. Då jag ser dina tofflor och skor, ser jag hur du går och rör dig, byter ut tofflorna mot skorna och går ut med hundarna.
Jag tänker på dig varje gång jag ser min tatuering. Melina och Rebeccas också. Vi alla hade kort ärm på begravningen så att du skulle se dem. Jag hoppas att du gillar dem.
Dessa små personliga ting påminner mig så himla mycket om dig, det är nog dem som gör mig mest ledsen, de får mig att förstå, en aning iaf.
Sov gott pappa.
Kommentarer
Trackback
