En dag i sorg
Idag är det ett år sedan som vi fick reda på pappas diagnos - cancer. En tung dag är snart över. I min kropp smärtar det nåt enormt. Smärta för honom och för allt det andra som skett.
Jag har gått igenom så jävla mycket det här läsåret, så mycket att jag knappt själv förstår hur jag fortfarande står upp. Jag har kämpat, slitit, gråtit, skrattat och gjort allt jag tagit mig för mer än 110 procent. Trots förutsättningarna har jag klarat det. Jag klarade det pappa! Nu vet du det. Självklart har jag inte varit lätt att vara tillsammans med. Men det förstår nog vem som helst.
Dock trodde jag inte att jag skulle bli söndertrampad. För det är precis det du gjort och det gör mig riktigt jävla förbannad och arg. Men mest blir jag sårad. 6 dagar innan min examen som jag kämpat så jävla hårt för! Då gör du så här. På det där sättet. Trodde inte att man kunde vara så kall.
Idag då jag såg dig kände jag bara smärta. Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna titta på dig igen. Jag är värd bättre. Så jävla mycket bättre. Jag är inte värd att bli behandlad så där. Efter allt jag gjort... Du har rivit sönder mig i bitar och jag tror inte att jag kommer kunna förlåta. Jag förlåter alltid. Men det här är det värsta någon gjort mot mig.
Kommentarer
Postat av: Anonym
riv sönder honom oxå han är värd det. du är värd någon dom är 10000000gånger bättre än honom. kämpa på din pappa skulle vilja det <3
Postat av: M
Hej Matilda,
jag har följt din blogg ganska länge. Känner dig inte, (men jag vet vem A är). Du verkar vara en helt otrolig tjej och du förtjänar bara det bästa! Stå på dig tjejen. Jag tycker du är grym som tagit dig igenom allt detta och jag beundrar dig för det.
Kram
Trackback
