Då jag förlorade dig greps jag av nån slags panik-saknad. Men numera kan du dyka upp lite var som helst i min vardag. Idag dök du upp då jag var på väg hem från skolan. Du la ner sockerbitar i kaffet, bara så som du gör det. Alla detaljer fanns där, du satt vid köksbordet, dina knubbiga händer med några födelsemärken, klockan på armen, kläderna som du hade på dig, ditt ansiktsuttryck, din speciella lilla vita kopp, din guldkedja som du fick då du fyllde 50 och dina tofflor du alltid hade på dig hemma.