Detta trodde jag aldrig om mig själv! Hur ska jag någonsin kunna bo med nån? Jag gillar min ensamhet och lägenhet så mycket! Här är det bara jag som bestämmer, jag väljer precis hur stökigt det får vara, hur jag vill ha det, när jag ska äta, vad jag ska göra....  Jag börjar (uppenbarligen) till och med tycka om att prata med mig själv...!? Tänk om jag blir en sån där ensam människa? Är det så här det börjar? Konstigt nog skrämmer det inte mig.

Japp, på söndag ska jag springa tjejmilen. Egentligen skulle systerdotter Emma sprungit, men eftersom hon brutit fem ben i foten, fick jag frågan av syster J. Jag sa ja. Vad fan tänkt jag på? Tror jag aldrig varit så otränad som jag är just nu. Men jag har turen på min sida. Mamma och syster J som också ska springa är sjuk respektive skadad. Så det blir till att promenera spåret. Jag kommer säkert vara bakis eller nåt = sjuk.