Pappa upp i dagen
Jag saknar dig pappa.
Piss
Ingen idé att skriva. Jag mår piss. Jag har ångest och är ledsen. Vi ses då det blivit aningen bättre. Nu är det ju nytt år och det skulle ju börja bra? Vad hände egentligen?
God morgon
Under står det vilken dag begravningen äger rum osv och också "Stöd vår insamling i Campen, Cancerfonden.se"
Nu jävlar ska vi ta bort den!
Cancern alltså. Jag blir så glad över att ni skänkt pengar!!! Tack Madde och familjen Fagerblom. Och tack till er jag inte känner. Ett litet bidrag är ett bidrag till forskningen. Låt inga fler tyna bort i den här hemska sjukdomen nu! Micke, du är grym som startade den. Ni kan även se Campen på pappas dödsannons imorgon i DN.
God natt!
Snart
kommer pappas dödsannons. Kommer det att vara tillräckligt för att jag ska förstå? Eller kommer jag titta på den och säga "det där är verkligen pappa" och inget mer? För symbolen ÄR verkligen pappa upp i dagen med hjärtat och ankaret. Men jag kommer säkert inte fatta.
Var är ni tårar?
Jag vill gråta och förstå. Men jag gråter inte och jag förstår inte. Om jag kunde gråta, skulle jag också känna lättnad efteråt. Fortfarande sorg, men en sorts lättnad. Jag kan inte gråta. Jag kan verkligen inte. Jag är helt iskall, vilket skrämmer mig. Så här har jag aldrig känt mig tidigare. Jag är din dotter pappa. Du är borta. Du är död. Jag kommer aldrig få se dig igen. Jag kommer aldrig få höra din röst igen. Jag kommer aldrig få krama dig igen. Jag kommer aldrig få skratta med dig igen. Du.är.borta. Men jag förstår det inte. Trots att jag såg allt.
Sjuk bild. Johanna har fula kläder, Nicklas sover, jag ser ut som ett djur och pappa ser ut som en zigenare. Svart hår och knallgröna ögon. Jag är tacksam över att jag ärvt dina gröna ögon.
Jag hittar inte ord längre
Idag blev mamma och Johanna sjukskrivna. Mamma hatar ordet "sjukskriven". Det hon behöver är ledighet för att kunna ta hand om begravningen och tusen miljoner andra saker som behövs ordnas. Hon behöver inte ledigt för att hon är sjuk. Konstigt system.
En annan konstig sak är att det dykt upp de mest vansinniga sakerna om Karolinska sjukhuset. Speciellt en person har ljugit om sin yrkesroll. Hur f** kan man göra det???? Och hur f** kan man komma med kommentaren "Tur att Esko klarade sig så länge". Pappa klarade sig i ett halvår efter att vi fått reda på att han var sjuk. Dessutom fick han vänta ett bra jävla tag på att få sin första behandling.
Stolt över mitt hjärta!
Melina skakar av nervositet "Matilda, du MÅSTE hålla mig i handen! Lova!"
Grymmaste Maria på King Carlos kollar vart på armen den ska sitta.
KLAAAAR!
Sekunden innan Maria sätter nålarna i mig!
Påbörjad tatuering, det gjorde faktiskt inte ont. Jag kände ingen smärta alls.
Stolta och nöjda!
Och nu har jag precis kommit hem igen efter en lång dag på stan. Nu är plasten borta! Pappa, du hatar mig för det här. Jag vet att du inte ville det här. Men jag vill ha ditt kännetecken på min arm. Hjärtat är åt mitt håll. Jag vill kunna titta på det och tänka på dig pappa.
Här ser vi Emma som bebis och påskkärring (?) och pappas i snygg skjorta och väst. Det här är typ den enda bilden som man ser pappas tatuering på. Han skämdes över den. Men det gör inte jag över min. Jag är stolt!
Tatuering snart!
Melina ligger här på golvet och talar i tungor... Hon är en aning trött. Pratar om socker innan osv. Ok... Imorgon, eller idag, ska vi tatuera oss. Första gången för mig, andra gången för Melina. Sov gott!
Dödsannons
På nyårsafton kommer min pappa Eskos dödsannons i DN. Den blev jättefin och jag tänker verkligen på dig då jag ser symbolen. Ett hjärta med ett ankare i. Ankaret symboliserar vatten, båt och fiske som du älskade. Den symboliserar även tyngd, du var grundad och jordnära. Hjärtat är vår kärlek till dig och din kärlek till oss.
Städning!
Pappa, nu är din säng borta, din rullator som du aldrig fick någon användning för är också borta, samt alla andra redskap som en snälla sjukgymnasten och arbetsterapeuten hjälpte oss att få. Vi var så glada över att du till slut fick hjälp. Men nu är vi glada över att få bort dem. Det känns som att vi städat bort cancern och nu kan vi fokusera på dig ännu mer.
Min fina pappa ska inte förknippas med några äckliga sjukhu
/langs/sv.js" type="text/javascript">
sgrejer. Du ska bli ihågkommen som pappa Esko. Det är så du vill bli ihågkommen, det vet jag. Vi gjorde om datorrummet, där du låg sista tiden och där du somnade in. Vi möblerade om lite och tog bort alla mindre redskap också. Blodtrycksmätaren och tempen åkte in i medicinskåpet. Bort med det! Nu ska det bli hemtrevligt. Och vi tänker på dig pappa. Vi tar hand om varandra och din söta hund Sune. Jag kom att tänka på det idag: Tur att vi köpte din julklapp (Sune) för tidigt! Du hade ju inte alls hunnit njuta av honom på julafton... Jag hoppas att du ser honom. Han studsar runt som en galen kalv. Han biter sönder våra kläder då han får sina ryck och då vi städade ur datorrummet alldeles nyss, jagade han dammsugaren. Han är så fin pappa.
Jag kommer ihåg att du sa att jag tog hand om honom så bra. Jag bölev så glad över att du sa det och kommer att minnas det för alltid. Du kommenterade mig i allt jag gjorde med honom: då jag lyfte ut honom då han kissade inne, då jag gav honom en leksam att bita på då han bet i bordet, fingrarna mm... Då jag lärde honom sitt och vacker tass. Du sa alltid "precis så", "bra".
Vi alla fortsätter att ta hand om honom och nu kan han sitt, vacker tass, ligg, kom, han kan vänta på maten och jag försöker att lära honom att rulla runt och sluta bitas. Det där med att sluta bitas är svårt. Det kliar i munnen på honom. Jag ser att det växer fler tänder. Tyvärr.... :) Men han har också visat en lugn sida, eller rättare sagt LAT sida :) Jag hoppas att du ser allt vi gör. Jag ser dig i allt vi gör.
Kram din yngsta dotter
Uppdatering till pappa
Jag vet att du hade skrattat åt Sune. För varje dag som går visar han sin personlighet mer och mer. Han är lat pappa! Ibland är han svår att få ut på promenad, han bara ligger och gäspar då man satt på honom kopplet. Då man ropar på honom tittar han på en som om man vore dum i huvudet och då man drar i kopplet rullar han runt som en heffaklump. Du hade skrattat åt honom. Han är ganska speciell. Sitter man på golvet och lyfter upp honom i knäet (trots att han är tung som fan, ca 12 kg nu och hela hunden får inte ens plats i knäet på en..) somnar han på en minut. Sedan snarkar han och man kan göra vad som helst utan att han vaknar. Undrar om han är helt ok den här hunden... Däremot får han ett ryck varje kväll och galopperar runt i köket. Du hade skrattat åt honom, han är så klumpig.
Jag lyfte upp honom i sängen dagen efter att du somnat in. Jag vet att du skakade på huvudet åt mig och suckade: "Matilda! Hunden ska INTE vara i sängen." Men han somnade på två röda. Sedan snarkade han och Andreas i kapp med varandra. Du hade verkligen skakat på huvudet och pratat med bestämd ton.
Just nu ligger Becca i min säng och vi pratar om dig. Vi kan inte sova. Så här känner jag mig:
Pigg och fräsch.... Vill bara gömma mig.
Jag älskar er
Mina vänner är underbara. Jag kanske inte svarar på era kommentarer, sms, telefonsamtal osv. Men varenda ett betyder mer än vad ni tror. Ingen vet var de ska säga. Jag förstår det. Jag har själv varit i den situationen, ett bra exempel är då Michaelas underbara pappa Tord dig i somras. Jag visste inte vad jag skulle säga. Ingenting kan ändra på situationen, men stödet gör det lättare för den som drabbas.
Utåt sett ser jag inte ledsen ut tror jag. Jag skrattar som vanligt och har inga problem med andra som gråter. Jag verkar kanske kall. Men på insidan känns det som att något gått sönder. Jag har blivit påverkad. Men jag visar det uppenbarligen på ett konstigt sätt. Jag tror att jag frusit till is.
Andreas, du är tillräcklig. Du ger mig ett stöd som heter duga. Jag blir rörd av dina fina ord och av allt du gör för mig. Du säger att jag får slå på dig för att minska min ilska, men jag vill inte slå på dig. Jag är en stolt flickvän.
Kriminella ligan
Vad är det för dag?
Har ingen aning. Måndag eller fredag. Jag vet inte. Hoppas jag inte missar min tid hos Maria som ska tatuera mig... Den är iaf på onsdag kl. 12.00. Ska göra ett litet rött hjärta (har säkert skrivit det redan) på underarmen. En symbol för min pappa. Du ska få se den och sucka högt på din begravning. Du kommer att säga "jävla skitunge, vad har jag sagt åt dig?". Eller "Vad har jag gjort för ont?" Så sa du ALLTID till mig. Jag saknar det.
Begravning den 7/1 kl. 14.00
Vide kom också hit, det var en fin surprice. Vides pappa är ju begravningsentreprenör som jag säkert skrivit tidigare och han kom ikväll igen och vi planerade en del.
Pappa, din kista är jättefin och Danne och Maria ska göra blomsterarrangemanget. Det kommer bli så vackert. Maria blev till och med tårögd för att jag frågade dem. Underbara Danne och Maria. Pappa, din begravning kommer att bli personlig och vacker. Den kommer att vara du. Det är jättemånga som vill komma och ta farväl, tacka dig och delta på din begravning.
Jag undrar faktiskt hur många vi blir... Det är nog mer än 70 hittills som kommer till dig pappa. Du var så omtyckt och älskad av alla. Jag hoppas också att din begravning ska få mig att förstå. Jag hopas att den ska få mig att gråta och känna att du är borta. För jag känner inte att du är borta än. Jag tror att du är här hemma på övervåningen.
Vi hittade en till låt som vi vet att du älskar. Jämt då du körde bil och den kom på radion så höjde du volymen till max. Du älskade den här sångerskan, tyckte att hon var rivig och cool. Jag älskar henne också. Texten passar också väldigt bra in på dig. Förhoppningsvis kommer Saras kompis Mimmi att sjunga den. Det är vi jätteglada för. Vi vill att din begravning ska innehålla massor med fin musik!
You are simply the best!
Hur orkar man?
Jag fattar inte hur jag ska ta mig ur det här. Jag är verkligen förbannad, arg, ilsken, irriterad och känner mig bara ful och elak. Jag vill inte prata med folk. Kanske Anna och Johanna kan göra mig gladare? De är snart här.
Kan ni göra mig så här glad igen?
TACK!!!!!
Tack till alla som skänkt pengar till Mickes initiativ "Campen".
FAN VAR NI ÄR BRA!
Ta åt er Andreas, Betty (Emma), Fanny, Melina, Klas (någon som Micke känner) och sist men inte minst Sara och Thomas. De skänkte 5000 kr!
För att bidra, kolla in:
Glädjetårar i natt
Den sångerskan som vi vill ha på begravningen ställer mer än gärna upp. Det är en gammal klasskompis till mig och hon sjunger som en ängel. Mamma och pappa känner hennes föräldrar och jag har alltid gillat henne massor. Hon är en härlig tjej som har ett gott hjärta.
Pappa, Marika ska sjunga för dig!
Ilskan försvinner inte
Det kommer inga tårar. Jag är bara irriterad och förbannad. Jag vill slå sönder nåt. Jag är bara så jävla arg.
