Lite impulsiv som jag är, tackade ja till en plåtning på Barkarby flygfält till mc-tidningen Redrum Magazine. Här är en av bilderna!

Miko Seppänen: redrum-magazine.com

Nu ska det ätas och förberedas för näst sista lektionen på danslägret!

Eftersom G pojkvän är läkare rådslog jag med honom angående min vikt. Har precis druckit en kaloridrink och ätit mackor. Till middag åt jag en stor hamburgare och till lunch åt jag focaccia. Jag äter och dricker massa skit, äter mkt, men ändå går jag inte upp i vikt. Vill gå till en dietist som kan fetta på mig lite. Därför kom jag att tänka på Antons skämt om mig. Han kan langa fram 25 skämt om min vikt på 30 minuter och sedan kissar han på sig av skratt. Ni får gärna säga att de är tråkiga. Anton:

Han har fler, men jag kommer inte ihåg dem. Nu ska jag sova och imorgon blir det jobb! Puss och godnatt. Tack för ikväll fina klassisar!

Konstigt nog mår jag så himla bra just nu. Jag känner mig helt fri och glad! Självklart var jag ledsen, men shit vilken skillnad det är på mig nu i jämförelse med hur jag mådde för bara några veckor sedan. Jag mår så himla bra! Så här bra har jag inte mått sedan innan pappa fick diagnosen. Efter det gick allt utför. Jag förstår att jag inte var den roligaste flickvännen, kompisen osv... Men vännerna kunde ta det.

Jag måste säga att jag har världens finaste vänner. Ni betyder så mycket för mig. Säger det alldeles för sällan, men Vide, Anna, Tess, Mickan, Johanna, Fanny, Pernilla, Jenny, Karin, Betty, Anton, Carro, Malin mfl mfl... Ni är underbara! :) Jag är så glad över att ni finns! Även alla klasskompisar som är så himla fina, vissa umgås jag kanske inte med mer än i skolan, men det spelar ingen roll - ni har stöttat massor!

Nu ska jag bli fin inför kvällen! På återseende ;)

Vi singeltjejer verkar bara öka och öka i antal och plötsligt blir vi tre på vår resa som vi ska boka idag eller imorgon. Vi ska ha så obeskrivligt kul! Denna visa är till er :)

Nu är det dags för sömn! Jobb den här veckan, tråkigt. Men det händer roliga grejer också ;)

Dessutom var gårdagen med familj, grannar och vänner helt underbar. Tanken var att jag skulle ha en enkel tillställning - Ex-öl, men eftersom mamma bjudit in säkert 45 personer blev det ingen liten fest. Mamma hade gjort den godaste maten, syrran den godaste tårtan och vi skålade inte i öl... Min ex-öl blev som en studentmottagning med champagne ist. Men vad gjorde det? Jag fick de finaste presenterna och det var kul att så många kom! Tack alla!

Champagnefrukost!

Finaste flickorna: Jenny, Karin och jag

Avslutning på scenen

Och det snöade!

Rektor Lilja gillar snö och is....

Festen på kvällen hade temat Glamour! Röda mattan var utrullad och vi möttes av papparazzis i entrén.

Självklart fick alla avgångsstudenter en stjärna. Oj sicken dröm som gick i uppfyllelse...

Coolaste ögonfransarna. Är det glam-tema så är det.

Mottagningen hemma: Mormor är orolig för att Jimmy ska frysa...

Vackraste vännen Anna med sin temperamentsfulla och underbara pojkvän ;)

Jimpan!

Mormor: Nej, ta inte kort! Jag är så trött!

Efter att jag visat hur bilden blev: Men du ser ju inte heller bra ut.

Tack bästa mormor!

Utgång!

MITT VIN!

Anton och Jocke var ölsugna.

Oj vad långt inlägg.... Nu ska jag städa upp i min stökiga lägenhet!

Hell yeah!

Morgondagen startar med en champagnefrukost för att sedan få ett avsked i skolan på scenen. Därefter några timmars paus och förfest hos klasskompis. Sedan smäller det! Rödamattan/glam-tema på festen med middag och andra roligheter. Det kommer att bli en klockren dag! Dags för sömn. Natti!

Ps. Visst blev jag snygg i håret? Slingade det idag :)

Jag har gått igenom så jävla mycket det här läsåret, så mycket att jag knappt själv förstår hur jag fortfarande står upp. Jag har kämpat, slitit, gråtit, skrattat och gjort allt jag tagit mig för mer än 110 procent. Trots förutsättningarna har jag klarat det. Jag klarade det pappa! Nu vet du det. Självklart har jag inte varit lätt att vara tillsammans med. Men det förstår nog vem som helst.

Melinas student var finast. Älskar dig min lilla Lina! Finaste talet och finaste flickan!

Vad fan hände egentligen? Dessa dagar har jag frågat mig själv om jag är värd det här. Varför är jag så olycksdrabbad just nu? Urs vad ont det kan göra. Ska inte tänka så mer. Det har öppnats nya dörrar och jag ser fram emot en hel del :) Jag tänker positivt hela tiden. Jag är fan inte värd det här. Dessutom är jag sjukt stark. Jag hoppas att min pappa ser det.

Trots allt som hänt den senaste tiden har jag varit en jävla mur att luta sig mot. Jag har stöttat och hjälpt. Men vart finns tacksamheten? Inte ett jävla tack har jag fått. Svaga människor kommer tyvärr i vägen ibland och gör livet surt. Nu är det jag som ska leva och ha kul.

Tack för alla fina kommentarer! Både via mail och här :)

För övrigt har mitt liv vänts upp och ned... Jag är singel. Hur gick det till egentligen? Livet är konstigt, det svänger så fort ibland. Har både förlorat pappa och kärleken inom ett halvår, jobbat som ett svin för att klara av skolan under våren och det har bara varit allmänt tungt. Sommarens planer blir också ändrade. Min 25-årspresent som jag fick av vänner familj och dåvarande pojkvän (resa till portugal) blir inställd. Nu har jag två veckor i juli som är tomma. Kul... Så om ni vill dra iväg med mig får ni höra av er :) Vår gemensamma midsommarfest blir inte heller av. Men det är lugnt. Samma dag som jag blev dumpad, blev jag bjuden på midsommarfest ute i skärgården. Allt ordnar sig alltid. Men jävlar vad detta liv bjuder på tvära svängar... Svårt att hänga med ibland. Inte bara jag som är chockad heller. Ibland börjar man undra. Inget är evigt.

Men jag deppar inte. Det är inte värt det. Jag är ju singel och det är sommar! :)

Men i denna stund finns det inget annat jag är speciellt glad över. Tragiskt. Men jag tror att det enbart handlar om en period.

Jag saknar dig redan Michaela, hatade att säga hejdå till dig idag. Och Poppy, hon är min idol. Hon kommer vara stor nästa gång vi ses. Älskar SKype, där ska vi hänga så att jag kan se er.

Saknar min pappa också. Var befinner du dig egentligen? Hur har det blivit så här? Jag ser dig överallt. Har gjort det i mer än en månad. Du dyker upp i drömmar, både på natten och på dagen. Okända män i din ålder verkar helt plötsligt bekanta. Ibland då jag är och handlar, promenerar ute eller sitter på tunnelbanan, vill jag nästan säga hej till de där okända. Jag ser en likhet med dig i många. Jag tror iaf att jag gör det.

Att skriva uppsats var svårt. Ännu svårare att förbereda redovisningen. Jag har aldrig haft en föreställning, uppvisning, danstävling, utan att du funnits där. Du var alltid där. Det här var annorlunda, men jag är tacksam över att ni som kunde komma, fanns där.

Känner mig skyldig som skriver om det här - gud vad jag blottar mig. Många har det värre och det finns fler som mist nån, men vad fan ska man jämföra med? Det går ju inte att jämföra. Sorg = sorg.

Anledningen till varför jag skriver, är för att jag inte pratar med nån om det. Jag orkar inte prata med nån. Ingen verkar förstå ändå. En blogg ger mig mer. Det är skönt att det finns ett ställe att skriva på. Det är offentligt, men det är ändå skönt. Här vågar ingen kommentera på nåt dåligt sätt, ifrågasätta mig eller kräva nåt som inte går att ge. Om någon kommenterar, är det med väl mening. Nån frågar hur det är, säger att de finns där om det behövs och ger fina kommentarer utan att kräva nåt tillbaka. Skoj om allt vore så enkelt på riktigt.

Nu börjar jag bli långrandig. God natt fina ni. Puss och kram

Min mormor från Finland kommer, systerdotter Melina tar studenten och systerdotter Becca går ut nian. Vi alla avslutar ett eller annat. Det ska firas med pompa och ståt! Säger man så? Det blir en fest för varje person och jag fick lära mig av kompisen Mickans mamma att man tydligen ska ha "ex-öl". Mamma, jag, Vides mamma och Anna var hos dem i lördags på middag och då frågade jag om man egentligen ska fira. Mamma tyckte att ex-öl lät coolt, så det ska jag ha den 12:e juni. Ni som läser den här fattiga bloggen, som jag känner, får komma förbi då! Har det hos mamma eftersom jag bor litet. Så himla coolt. Har aldrig hört att man ska ha det innan så min tanke var att skippa firandet. Men eftersom åren på Danshögskolan har varit de värsta (och de bästa) i mitt liv, borde det fasiken firas att jag är klar med utbildningen!

Kolla vad gott det ser ut! Borde egentligen plugga på min egen uppsats i förberedelse för opponeringen, men jag tror att jag går och köper mig en öl ist.