Ska bli så kul!
Jag kommer att hålla ett dansläger i sommar i Medborgarhuset. Det kommer vara modern och nutida dans för nybörjare och det är endast vuxna som är välkomna! De är ju också värda att gå på sommarläger, eller hur? Ska bli kul att se hur många jag får ihop, suttit och mailat hit och dit och nu är det iaf klart!
Den 19/6-22/6 ska vi dansa och ha kul! Ingen förkunskap krävs, tanken är att även dem som tror att de "har två vänsterfötter" också ska våga dyka upp. Fokus är på koreografi och självklart - att ha kanonkul!
Sugna på att delta i danslägret? Bara att skriva till mig ;)
Pensionär?
Andreas lillasyster Sara skämtar friskt om min och Andreas lördagskväll framför Melodifestivalen (kolla in kommentaren under inlägget innan). Vadå snart in på hem??? Melodifestivalen en lördagkväll var det största nöjet för mig på hela veckan Sara! Nästa gång vi ser dig kommer jag att ge dig ett nyp i kinden och Andreas kommer att hytta med sin käpp och skrika "UNGJÄVEL!" igen. Nämnde jag att vi drack folköl till Melodifestivalen? Och att vi åt svennebanan-maten tacos till middag? Dessutom det där med kvinnan i köket och mannen som ordnade det tekniska. Festligare än så kan det nog inte bli! Eller vad säger du Sara? :)
Men idag är det ombytta roller som gäller. Kvinnan klipper film och konverterar VOB-format till AVI-format. Tyvärr går filmklippningen åt helskotta! Ljudet ligger efter bilden på ett ställe och jag vette sjutton hur man ska göra för att synka det. Resten av filmen är däremot ok, jag gör så jäkla snygga effekter också. Yeah.
Essä klar, tacos till middag!
YES! Essän är klar iaf. Tanken var att jag skulle klippa ihop en film till redovisningen som är på fredag, men eftersom filmen är i ett jävla vov-format eller var det heter, går det inte att klippa i moviemaker. Sjukt irriterande. Men min ädla man ska hjälpa mig med det ikväll, som tack lagar jag middag till honom. Bra deal? Kvinnan i köket och mannen ordnar med det tekniska. Hjälp.
Kvällens sminkning
Redo för kvällen! Känner mig rätt nöjd faktiskt. Ser ju ut som en 4-åring som lånat mammas sminkväska. Jag ser alltså ung ut. Det är positivt.
Så skönt, så skönt!
Att komma igång med skolan igen alltså. Det är verkligen kul nu! Dessvärre har jag en aning för mycket att plugga, men det känns inte så himla farligt ändå. Det är en sån liten sak att jämföra med vad som hänt.
Imorgon fyller klasskompisen Håkan 30 och det ska vi fira! Hela klassen ska ut och äta middag och det kan även hända att Håkan får en liten present. Efter middagen ska jag hem till världens finast kille och ta det lugnt. Resten av helgen består av filmklippning till examinationen/redovisningen nästa fredag. Jag ska även försöka att få min essä och fördjupning av stil klar.
Det blir plugg så att svetten lackar. Det ska pluggas så att det bara stinker. Det kommer att pluggas tills det hettar om öronen. Det kan även hända att det ska pluggas tills bägaren rinner över. Det är liksom som att kliva in i ringen, då man väl står där har man inget val. Man måste se skräcken i vitögat hos motståndaren, ta tjuren vid hornen och besegra!
Ok, jag tror att ni fattat nu. Jag gillar ordspråk, men det bästa är då folk använder dem helt fel. Det är ännu bättre.
Blir inget bloggande, bara plugg!
Har skrivit 12 sidor totalt på tre kvällar. Ok, igår skrev jag knappt en halv sida, läste däremot och efter läsningen fanns ingen ork till att skriva mer. Går bra med pluggandet nu :) Fick massage på mina stackars vader ikväll och mannen min lagade mat åt mig. Jag har det bra! God natt. Puss!
Nu jävlar hörrni!
5 sidor lektionsplanering (bara hälften kvar) har jag skrivit ikväll. Har också skrivit ett CV. Nu har jag bara resten kvar, men det kommer jag att klara! Sitter i soffan och hoppar upp och ned. Jag hejjar på mig själv och firar att jag kommer att lyckas trots allt. Jag är lika glad som charmören nedan just nu!
Och just det
Det är inte bara den här kursen som kräver något av mig, jag måste ju skriva klart mitt PM också... Och gå på alla dansklasser samt gå på seminarium. Jag har inte direkt nåt liv just nu.
Hej Danshögskolan
Jag som trodde att jag hade det stressigt med min examination som är om lite mindre än tre veckor! Nä då, jag har det inte stressigt längre, jag har det panikäckelångest-stressigt med den eftersom jag tog fel på en vecka.... Den är om mindre än två veckor, närmare bestämt nästa fredag! KUL!
Bara lite grann att göra som t.ex. essä, klippa ihop en film, skriva 6 olika lektionsplaneringar, ett CV, skriva en fördjupning i en stil och förbereda själva redovisningen.
Glömde jag att skriva att det är öppet hus då? Det är alltså inte bara redovisning inför läraren och klassen, alla möjliga människor plus att kanske några danskonsulenter kommer och lyssnar.... Jag älskar verkligen skolan! Någon som vill komma och mata och tvätta mig så att jag kan plugga samtidigt?
Nu är det dags att ta sig i kragen!
Och det har jag gjort :) Nu sitter jag och skriver, sliter mig i håret och låter mina hjärnceller jobba arslet av sig. Helvete vad duktig jag är!
Åren som gått på Danshögskolan
Jag kom att tänka på en sak idag, jag är faktiskt är klar med skolan om ca 4 månader. FYRA MÅNADER KVAR! Tanken på att juni snart är här gör mig överlycklig! Det låter som att skolan är hemsk, men om sanningen ska fram är inte skolan så fasligt farlig. Dock har jag inte direkt stortrivts de senaste två åren.
OBS! Detta är ett långt och tråkigt inlägg, ni som inte orkar läsa detta förstår jag till fullo :)
Året innan jag började på Danshögskolan gick jag på Kulturamas danslinje och mitt enda mål med att gå där var att komma in på Danshögskolan. De veckor som jag gjorde audition, var de bästa veckorna någonsin! Det var kalasvarmt i dansstudiorna, svetten lackade, knäna och fötterna blödde, men känslan av att slita så hårt och enbart fokusera sig på en sak gav mig njutning. Jag sökte både till danslinjen och pedagoglinjen, men mitt förstahandsval var ju självklart pedagoglinjen! Efter några veckor hade en hel del dansare sållats bort och vi som var kvar hade ett solo att dansa, intervjuer, musikprov, repertoar och ett pedagogiskt prov kvar att visa för juryn. Nervositeten var ett faktum, men glädjen av att fortfarande vara kvar i matchen gav en kick. Flera hundra sökande, men endast 15 platser.
Jag och Pernilla fick vårt svar samtidigt, båda två hade kommit in!!! Vi skulle gå i samma klass och vi var så peppade att vi ville börja på en gång. Detta var i juni och i augusti skulle vi få börja på vår drömskola.
Ett år gick, tyvärr dog en del av glädjen redan första året. Tiden till allt kändes knapp, jag visste innan att skolan bjöd på mycket plugg - det var ju en lärarutbildning, men svårigheten att få ihop och orka både det teoretiska och praktiska var ganska svårt. Trött kropp och trött hjärna, det var svårt att hitta tid för återhämtning, nästan omöjlig. Förmiddagen innehåller dansträning och eftermiddagarna teori. Klockan fem slutar vi för dagen och kvällarna består av plugg. Första året gick relativt snabbt och i början av år två fick jag erbjudande att jobba som dansare i det portugisiska moderna danskompaniet Vortice.Dance Company. Det året jobbade jag alltså i Portugal och då jag kom tillbaka fick jag börja i klassen under Pernillas (min förra klass).
Det kändes som att ta ett stort kliv tillbaka, ner i skolbänken igen och samma vanliga dansklasser. Det kändes ganska trist. Jag som ville ut i världen och turnera, fortsätta dansa, se andra länder och lära mig fler språk. Urs, hösten var lång och trist. Jag sökte massa designskolor i ren tristess och kom faktiskt in på en i Milano. Trots längtan efter att fly landet och strunta i dansen, hängde jag kvar och gav skolan en sista chans (tänkte jag då). Våren blev stressig med turné, uppsats, examinationer i kurser och jag hann knappt träffa min älskade pojkvän. Men det är väl värt det? Tänkte jag. Jag ville ju det här så himla mycket! Det här var ju min dröm?!
Sommaren kom och jag fick veta att min pappa var svårt sjuk. Världen gick sönder. Den gick verkligen sönder! och jag hade svårt att se klart. Min sorg och ilska gick ut över Andreas. Jag tog mig igenom sommaren, men ångestklumpen i magen fanns där. Konstant. Jag läste på nätet att min pappas cancer inte gick att bota och att levnadschansen var mellan 1-4 år.
Hösten kom igen och den var tusen gånger mörkare och råare. Skolan kändes totalt onödig. Varför prata om tyngd, genus, teknik, piruetter, balans och plié då ens far är så svårt sjuk att det bara gjorde ont i mig. De skriftliga inlämningarna var skrattretande dåliga, jag orkade inte ta mig upp på mornarna eftersom jag inte sov på nätterna. Jag var sjuk ofta och hade inte lust till någonting. Jag kanske ska sluta upp med den här skiten? Tänkte jag ofta, men samtidigt tänkte jag att dessa år skulle kännas som bortkastade om jag hoppade av det sista året.
Sen vet ni ju vad som hände... Min blogg är fylld av bilder och inlägg om min pappa. Han klarade sig som sagt till den 25:e december och då tog han sitt sista andetag. Men.... jag var där! Jag höll honom i handen och pratade med honom och han fick somna in hemma. Ni kanske tycker att det är krasst att tänka så, men jag tror att man måste försöka att se det positiva i situationen: Nu slipper han lida, han slipper att ha ont och jag vet att han vill att jag ska klara av skolan och fortsätta leva. Han sa ju det så ofta "Matilda, tänk att du snart är klar med skolan!". och det där om att fortsätta leva, pappa har dött och har lämnat en stor sorg efter sig, men vi andra lever fortfarande. Och vi måste fortsätta med det! Vi lever för dig pappa.
Pappa på besök i Portugal, december -07
Det går upp och ned, jag är ledsen ofta, men jag har insett att jag faktiskt snart är klar med skolan och jag är så sugen på att komma ut i livet och jobba! Jag ska försöka att göra det bästa av tiden som är kvar. Får jag rest i några kurser (som jag redan har...) är väl inte det hela världen! Skolan finns kvar, det gör däremot inte min pappa. Jag ångrar ingenting, jag hade däremot känt ånger om jag inte struntat i skolan för att vara med pappa. Och jag tror inte heller att jag hade mått bättre av att vara hemma längre.
Nu ska jag planera inför morgondagens lektioner på Sensus. Jag har praktik den här veckan också och veckan efter börjar skolan på riktigt! Nu jävlar ska jag klara det här. Jag gör det för dig pappa!
Plugg plugg plugg och babbel med Pullan
Har pluggat hela kvällen, försökt att få ordning på mitt liv igen efter allt som hänt. Tänk att man verkligen kan tappa all kontroll! Jag hade bra betyg förut, var relativt duktig i skolan, hade bra minne, hjälpte ibland mina klasskamrater med skoluppgifter och uppsatser. Men nu... Nu är det jag som behöver hjälp.
Jag har rest i tre uppgifter och ligger långt efter med en stor examination. Men vad gör det? Skolan finns kvar. Det gör däremot inte min pappa. Jag måste börja att tänka så, då slipper jag onödiga negativa känslor som stress och prestationsångest. Jag vet att jag är duktig på vad jag gör. Jag vet att jag kan. Men just nu måste jag försöka förstå att jag inte orkar lika mycket som förut. Det låter ju som att jag gått och blivit gammal. Men det är sant, jag har inte energi till att lägga ner så mycket tid på skolan längre. Energin går till så himla mycket annat också.
Ikväll pratade jag med Pullan (eller Pernilla som hon egentligen heter) för att bolla lite idéer kring mitt examensarbete. Det kändes skönt. Hon är en sann vän den där Pernilla. Vi råkar alltid prata i sisådär 1,5-2 timmar.... Imorgon har jag möte med min handledare och ska presentera min idé och skriva om mitt PM som blev skit då jag lämnade in det i höstas. Konstigt det där, jag är duktig på att skriva och har vanligtvis 100 idéer om vad jag vill skriva om eller göra arbete om, men nu har det varit så otroligt svårt att jag verkigen behövde Pernilla som bollplank. Efter mötet med handledaren ska jag och Pullan fika, sedan blir det middag hos Carro och Leifi (Christian) med Andreas. Jag ser fram emot fredag nu!
underbara praktik!
Verkligen ett skönt sätt att komma igång igen. Jag har varit på praktik på mitt favvoställe Sensus och har haft skitkul hela dagen. På förmiddagen har vi dansat modern/nutida dans, kollat på dansfilmer och i eftermiddags har jag lärt ut "tango", min version av tango.
Underbara Sensus, eleverna, lärarna och min fina handledare! Yes. Jag är tillbaka igen, trots att jag bara sov mellan halv fem och halv sju imorse. Snart kollapsar jag av trötthet!
Blandade känslor
Jag känner både ångest och panik inför måndag då jag ska tillbaka till verkligheten. Jag har praktik på ett superställe, men är så himla orolig för hur det ska gå. Jag har varit där förut och jag vet att det kommer att gå bra, inga tvivel där, men jag har ingen ork till att planera lektioner och vara duktig. Synd att sitta och grubbla på det nu efter den här roliga kvällen med underbara familjen och vännerna. Men jag har ont i magen. Urs, har en klump i magen och bredvid mig snarkar motorsågen som vanligt. Två sekunder tar det innan han sover och själv ligger man i timmar innan man somnar. Ska väl försöka såga tillbaka nu då. Men urs. Ångest.
Sugen på att dansa igen
Ett gammalt solo i studion på skolan
