Pappor
Skrev för ett tag sedan ett inlägg som heter "Campen" och tillägnade detta till en tjej som sitter med en liknande historia, nästan läskigt lik historia. Idag fick jag veta att hennes pappa gick bort igår. I nästan samma typ av canser som min pappa hade. Det gick ännu snabbare för hennes pappa och chocken är stor. Så även sorgen. Då jag får höra hennes historia, spelas min historia upp igen. Men det är faktiskt skönt. Jag pratar nästan aldrig om pappas tid som sjuk och hans bortgång, det känns konstigt att prata om det med någon som inte varit med om samma sak. Men här är vi två tjejer i samma ålder som gått igenom nästan exakt samma helvete.
Jag är glad över att du tog kontakt med mig. Mina ord för hur ledsen jag är för din skull räcker inte, jag känner med dig massor. Men en sak som kanske tröstar, om ett tag då chocken lagt sig, är att du överlever detta. Det kanske låter patetiskt för dem som aldrig mist den närmsta personen i deras liv, men i chocken och sorgen trodde jag ibland att jag aldrig skulle orka ta mig igenom det levande. Jag trodde helt ärligt vissa stunder att jag skulle ge upp. Men icke! Man klarar sååå mycket mer än vad man tror och då man tagit sig ur det värsta känner man sig till och med starkare.
Jag VET att du klarar detta och jag är hundra procent säker på att du kommer växa enormt! Jag skickar ett ton med positiv energi till dig. Varma kramar till dig! Vila i frid fina pappor.
Smcken, höstsmcken it is!
Idag blev några nya höstlövs-armband till!
Tyckte att det blev lite coolt att blanda kedja med läder. Nu ska jag göra fler armband i höstens färger!
Snygga eller fula?
Så här går det om man som minderårig handlar sprit med falskleg
Hejja! Det är fredag och jag myser med en deckad Wakie framför Idol. Nu ska jag göra smycken och titta på mina nya, fina skor :) Fan vad jag vill ha en hund. Älskar att vara hundvakt. En liten Yorkshireterrier vill jag ha. Ge mig!!!
Will be mine!
Älskar dem!
Inte för att agera modebloggare, men:
Stövletter från Vagabond 999:-
Skogsrå
Å vad jag älskar hösten!!!! Här på promenix i skogen med Carro och den mest envisa lilla stora valpen Wakie.
Carros "lilla" valp Wakikie!
Min dator är trasig!
Vad har hänt sen sist? Jobb och skola, val (helvete åt SD), hundvakt åt Carros Wakie och mys med Betty. Jag har som sagt en trasig dator och därför är jag en aning frånvarande. Jag har fått gedigen hjälp (tack snälla för hjälpen!) och nu är viruset borta, men jag måste installera om allt på nytt. Nu lyckades jag logga in på nån grannes nät och är överlycklig! Idag har jag varit i skolan och mötte sen upp Vide och hennes kille Aaron + andra. Älskar hösten då det är sol! Idag satt vi på en uteservering i solen. Nu vill jag bara äta. På återseende!
Dessa konstiga människor...
Idag blev jag spådd av en kund på jobbet. Läskigt då någon kliver in bara så där och kan läsa en annan person som en öppen bok.
Han tog tag i min hand och läste... Flum, tänkte jag... Han såg att jag bar på en sorg, att jag är maskulin "ingen fjollig tjej" och i kärlek tar jag lång tid på mig innan jag släpper in en annan person, men då jag väl släppt in någon är jag "världens bästa" och att "nästa kille kommer vara lycklig". Kunde inte sagt det bättre själv. Han sa även att jag gillar att ha många olika saker på gång och "vill att allt ska hända nu nu NU!" Han sa att jag aldrig skulle kunna bosätta mig i Norrland (?) och att jag vill starta nåt eget.
Sedan pekade han på min tatuering på armen och frågade vad hjärtat betydde. Då jag berättade historien bakom tatueringen beklagade han sorgen.
Jag kunde inte göra annan än att skratta åt hans träffsäkerhet. Han prickade in några fler saker som jag anser stämmer in väldigt bra på mig. En sak var t.ex. att jag är ironisk som person och att jag borde vara försiktig med ironin med människor jag inte känner. Vad menar han? ;) Missförstånd pga min ironi har jag ju aldrig råkat ut för...
Campen
Nu är det snart nio månader sedan min pappa gick bort och jag kan inte sluta titta på filmer där vår hund Sune är liten och pappa leker med honom. Pappa fick som sagt honom som en present då han var sjukskriven. Vi tre systrar hade, utan att pratat med varandra, funderat på att köpa en hund till honom så att han skulle ha sällskap på dagarna då han var hemma och sjukskriven.
5 veckor gammal, bilden vi fick se innan vi åkte och tittade på honom.
Pappa hade som sagt alltid drömt om en svart labradorhane, men hade under alla dessa år haft pudel efter pudel... Glädjen var stor då vi var och tittade på Sune, pappa blev rörd då min syster lyfte upp den lille tjocka valpen i hans knä. Då vi några veckor senare hämtade Sune fick pappa en bra kamrat att umgås med om dagarna då vi andra var och jobbade eller i skolan. Han lärde valpen sitt och vacker tass och busade med honom. Tyvärr hann pappa bara ha honom i tre veckor innan han blev så sjuk att han lades in på sjukhus och efter tiden på sjukhus blev han inte den samme igen.
Pappa, Sune och mamma.
Pappa var inte helt klar i huvudet pga att njurarna slutat fungera, tydligen finns nåt ämne i kroppen som fungerar som smärtstillande då man är så pass sjuk som pappa var. Vi trodde att det var morfinet, men tydligen inte. Pappa hade svårt att hänga med, han kände ibland inte igen mig. Ett starkt minne som jag har från tiden då han var inlagd på Karolinska sjukhuset var då han låg och dansade med armarna till nån låt på "Så ska det låta". Mamma var hemma för att hämta kläder och jag och mitt ex var hos pappa under tiden. Pappa var inte helt och hållet klar i huvudet, men det var nåt i hans dans och beteende som gjorde mig glad. Om än sorgset glad. Pappa älskade musik och tittade gärna på olika musikprogram.
Det var svårt att se honom ha så ont och lika svårt var det då han inte såg vem jag var. Jag kommer inte riktigt ihåg, mitt minne har blivit så dåligt efter pappas död, men jag tror att han var inlagd i nästan två veckor. Under dessa två veckor bodde lille Sune hos mig, han var min tröst. Vad hade jag gjort utan honom?
Tiden hos mig då pappa var inlagd.
Bilden talar nog för sig själv... Det är helt sjukt vad sorg gör med utseendet. Men lille valpen mådde bra iaf!
Här gjorde jag mig i ordning innan pappas hemkomst från sjukhuset. Jag och Sune (som alltid ska ligga vid ens fötter) skulle hem till mamma och pappa.
Då jag kom hem till mamma och pappa lyfte jag upp Sune i sjukhussängen som pappa låg i och jag kommer aldrig glömma glädjen i pappas ansikte då han såg sin lilla valp. Jag satt sedan bredvid pappa varje dag, mamma sov bredvid honom i soffan och resten av familjen var också där hela tiden. Sune behövde gå ut på promenad ofta för att bli rumsren och det var skönt att plumsa i den höga decembersnön som en paus från sorgen.
Här ligger Sune i soffan bredvid pappa och sover.
Pappa pendlade i sin personlighet, ibland verkade han helt klar och medveten, andra stunder tittade han på mig som om han såg rakt igenom mig. Han kände inte igen mig! Jag satt bredvid hans säng och pratade med honom, det var dagen efter att han fått komma hem från sjukhuset. Han svarade ibland, ibland inte. Plötsligt tittade han på mig med stora ögon, han tog tag i mig och kramade om mig hårt. Han såg vem det var som suttit och pratat med honom. Det var sista gången som pappa kände igen mig.
Den 25:e december somnade pappa in efter lång tid av smärta. Det var skönt att se honom så fridfull. Han hade inte ont längre.
Jag skriver detta för att jag ibland tänker så extremt mycket på honom. Idag är en sån dag. Efter nästan nio månader är jag inte lika sorgsen längre, jag har kommit en bra bit i sorgearbetet, för det är verkligen vad det har varit - ett tungt arbete. Men nu befinner jag mig i en helt annan fas där jag jämt bär pappa med mig, jag känner att jag hela tiden har honom vid min sida, men jag kan fokusera på annat. Jag kan känna ren lycka och glädje igen. Det kunde jag inte för bara några månader sedan.
Bild från begravningen.
Maj.
Gravstenen från pappas favoritställe - landstället på Vätö.
Du är så saknad världens bästa pappa.
Du fina tjej som sitter med liknande historia, detta inlägg är lite riktat till dig. Du har påmint mig om vad jag precis varit med om, vilket har varit bra. Jag tror att man måste tänka tillbaka lite ibland. Du kommer fixa det här och jag tror stenhårt på att man efter svåra tider blir starkare. Tack för att du är modig och vågar skriva till mig!
Syjunta!
Har inte använt en klänning som jag köpte i Portugal på ett bra tag, men gillade tyget. Sydde om den till en blus istället!
Klippte av från midjan av klänningen och ville göra volanger på ärmarna av det tyg som återstod.
Det var svårare än vad jag trodde...
Funderade på den lata idén att bara göra en scarf av tyget, men gav mig fan på att klara puff/volanger.
Till slut kom jag på hur jag skulle göra, blev yr av de små blommorna. Shit vilken tid det tog för en amatör som jag!
Veckade tyget och det var asasvårt att sy på det. Jag tog plattången som strykgärn och plattade till väcken, det gjorde det enklare att sy. Sedan sydde jag fel ett par gånger... Sedan sydde jag rätt. Och till slut blev det en puffärm!
Här ser ni hur den blev. Ser ju hur enkelt ut som helst då det väl är klart, men det var faktiskt ganska svårt. Den andra ärmen har jag inte börjat med än. Vilken ärm är snyggast???
Bild tagen uppifrån. Ganska bra sytt ändå va?
Man ser ganska dåligt. God natt!
Vet ni!
Jag tror att det är healingen som gjorde susen ;) Det är nog tack vare den som jag är så här pepp!
måste dansa måste dansa måste dansa måste dansa måste dansa
Jag ÄLSKAR att dansa!!! Världens bästa dag i skolan idag. Det var länge sedan jag hade den här känslan, ofta blir utbildningen alltför pretto och man glömmer hur kul det är att dansa.
Älskar det här klippet!
Snacka om nytändning... Mitt knä fick sig precis en rejäl smäll av mitt dansande här i min lilla lya (kan inte sluta), så imorgon ska jag boka en studio och dansa gärnet!
Håller även på att planera inför höstens kurs som jag håller "Modern och Nutida Dans för Vuxna".
Spana in länken:
Allting kommer i tre
De dåliga tre har redan kommit, nu kommer tre goda ist!
Healing
Jag blev healad tre gånger igår. Nu ska mina axlar och rygg bli bra. Tack för alla fina tips och den klockrena pratstunden!
Rolig helg!
Fredagen bestod av för mycket öl, fina människor och bowling. Hade tyvärr inga batterier på mobilen, så inga bilder från det fina herrskapet förevigades. Somnade med kläderna på och Mcdonald's cheeseburgare över hela lägenheten... Älskar att vakna så då man ska upp och jobba. När ska man bli vuxen? Eller gör man så då man är vuxen? Jag var så bakfull (eller var kanske fortfarande på pickalurven?) att golvet gungade mig fram på jobbet.
Då jag kom hem var det bara att städa och göra mig klar inför Karins fireri! Min käre klasskompis Karin har fyllt år och ska snart flytta till NY för att dansa. Avis? Näe... Tror nog att jag ska våldgästa henne i vår. Andra klassisen Hannah var även med och fixade de mest lättdruckna (läs kanonstarka) drinkarna ever. Efter tre stycken rejäla drinkar sluddrar Karin fram "Hannah, dina drinkar smakar inte alkohol alls! Har du ens hällt i nån?" Hannah sluddrade lite tillbaka och välte sedan ut ett av mina heta pinupp-glas. Alltid lika härligt att festa med Karin och Hannah! ;)
Till och med bilden blev sluddrig:
Japp, Karin är snygg!
Tema ala shotglasen. Texten på Karins var "Come and get it"
Hannahs var "Sitting pretty". Och ja, Hannah är hot mama!
Och min var "Coming right up" Pricken över måste vara duntofflorna.
Dammsuger glassplitter.
Quasimodo-Karin:
Fler temabilder:
Piff och Puff
Danshumor
1. Balett:
Finkultur, lätthet och elegans. Ljusrosa är färgen.
2. Modernt:
Tyngd, djup, grubbel och konstnärlighet. Svart är färgen.
3. Jazz:
Flashigt, showigt, kvickhet och höfter. Glitter är färgen.
Vi drog igång en gatufest då vi stod i kö. Här är tema "sångerska". Därav händerna och ansiktsuttrycken.
Tema blogg-pose kl. 03:45. Dags för hemgång!
Tack för igår!!!!
Min prins var här ikväll och åt äppelkaka som vanligt....
Han hoppade upp på bordet åt det jag hade lämnat på tallriken. Inga konstigheter... Och hann med några pussar också! Nu måste han väga säkert 35 kg eller nåt. Stooor som ett hus har han blivit!
Lika stora?
Shit vad jag älskar inspiration!
Jag är så inspirerad! Vill sy, pyssla, lära mig att springa, undervisa och resa! Vill allt! NU NU NU!
Tack Makkan, din energi och glädje smittar och inspirerar som tusan!
Tjejmilen
Jag gillar att springa! Jag har aldrig tidigare sprungit hela mitt liv, har alltid hatat det. Har haft noll förståelse för duktiga människor som är ute och lunkar. Brukar avundsjukt tänka "det där är ändå så himla trist!" Just enbart för att jag tycker att det är jobbigt och tråkigt. Men idag på tjejmilen märkte jag att det var grymt kul! Värsta kicken!
Jag drack mitt sista glas vin sent i natt, åt två mackor imorse, bar ett par sketna sneakers och gick in med inställningen "jag ska ändå bara gå hela milen". På vägen till Fältöversten hände nåt med mig. Tänkte att jag fan inte skull promenera, jag var arg som ett bi, ville egentligen inte springa. Bestämde mig för att lyckas springa under en timme (min kompis Johanna hade skrattat om hon hört mig eftersom hon vet hur mkt jag hatat att springa) och började kuta. Sprang iväg från mamma och syster Johanna och sprang om rätt många faktiskt. Jag är helt förvånad över hur bra det gick! Jag sprang fanskapet på 50 minuter! Höll samma tempo hela loppet, förutom de sista två km som jag ökade tempot på. Kunde ha sprungit ännu längre, vilket jag blev lite arg på. Jag hade alltså kunnat ta i lite mer i slutet... Well, jag är iaf riktigt nöjd över min prestation och extremt förvånad. Trodde inte att jag kunde springa en mil ens! Jag tror att det gick så bra för att jag var så himla arg.
Kolla in den här blicken:
Arg som fan...
Mammas magväska gick inte av för hackor heller. Vinnaren skulle få hennes magväska menade hon.
Men jag tackade nej :)
Uppvärmning innan start! Johanna och jag.
Inzooming:
Taggade? Glutta även på mina skor... Katastrof.
Nöjd som fan!
Vem vet vad man kan springa för lopp nu i höst? Och vem vill joina??? Det är kul med tävling! Nu ska jag bara lära mig att träningsspringa!
Faserna då Sune åker bil
Fas ett:
Fas 2:
Fas 3:
Fas 3:
Zzzzzzz....
Apropå föregående inlägg..
Har jag gått och blivit en ensam varg? Jag tror det. Från att jag varit en sällskapssjuk person som jämt haft mycket folk omkring mig, gillar jag ensamheten mer och mer. Sitter här en fredagskväll i soffan och syr om kläder, förra fredagen satt jag och pyntade kläder... Jag vet att folk är ute, men jag väljer att stanna hemma.
Detta trodde jag aldrig om mig själv! Hur ska jag någonsin kunna bo med nån? Jag gillar min ensamhet och lägenhet så mycket! Här är det bara jag som bestämmer, jag väljer precis hur stökigt det får vara, hur jag vill ha det, när jag ska äta, vad jag ska göra.... Jag börjar (uppenbarligen) till och med tycka om att prata med mig själv...!? Tänk om jag blir en sån där ensam människa? Är det så här det börjar? Konstigt nog skrämmer det inte mig.
Apropå nåt helt annat... Vad fan är detta?
Japp, på söndag ska jag springa tjejmilen. Egentligen skulle systerdotter Emma sprungit, men eftersom hon brutit fem ben i foten, fick jag frågan av syster J. Jag sa ja. Vad fan tänkt jag på? Tror jag aldrig varit så otränad som jag är just nu. Men jag har turen på min sida. Mamma och syster J som också ska springa är sjuk respektive skadad. Så det blir till att promenera spåret. Jag kommer säkert vara bakis eller nåt = sjuk.
Frisk?
Är det friskt att svara sina tankar? Exempel:
Jag tänker: "Oj, det var inte mycket mjölk kvar i paketet."
Jag svarar i tanken: "Nej, det var det sannerligen inte."
Det fattas bara att jag ska börja prata med mig själv!
Gårdagen bestod av långfrulle och vin mellan 13.30 - 22.00
Så såg gårdagen ut. Var och åt frukost med min älskade vän och forna klasskompis Karin. Sjukt mysigt! Nåt vi borde göra oftare! Sedan åkte jag hem till Carro för att hälsa på hennes galna valp Wakike. Hon kommer bli stor som ett hus, så det gäller att njuta så länge hon är liten. Det blev rödvin från kl. 13.30 - 22.00, middag och skönt häng med Carro.
Vi fick äran att vakta lille 9-veckorsvalpen Cognac av nån som jobbade på cafét. Inte oss emot ;) Tänkte stoppa ned söt-trynet i handväskan och springa.
Och idag blir det du och jag Wakike!
I mammas knä, nyvaken.
Fläker
Sover...
Drömmer...
Fläker lite mer....
Fan vad vi ska mysa idag!
