Sista dagen på jobbet

Då vart man arbetslös! Pang sa det och så står man här utan jobb. Känns ganska trist faktiskt, men kanske bra ändå. Det här är ju min sista termin på skolan och all tid kommer att gå till examensarbete mm mm. Bara man klarar sig på CSN.... Snåla ännu mer än vad man gjort, vända på slantarna och hela tiden tänka: BEHÖVER jag verkligen det här? Jo då, det kommer att gå! Nu ska jag duscha, plugga och sedan ladda inför min första skoldag som är imorgon!
Psssst... Apropå pengar, jag råkade köpa nya träningskläder idag. Toppen, visst? Men vadå, jag behöver nåt som motiverar mig och nya kläder är väl den bästa motivationen? HEJ NUDLAR!

Plötsligt är alla döende

Perfekt... Tänkte att jag skulle försöka att tänka på nåt annat än canser... För plugga kan jag ju uppenbarligen inte. Har försökt hela dagen, men det har inte gått, jag har inte ens varit i närheten av att löst något problem alls av vad jag har framför mig. Därför tänkte jag att jag kollar lite på "Nip tuck" (den sjukt bra serien) för att försöka tänka på annat och sedan göra ett nytt försök till att plugga. Synd bara att en av huvudpersonerna i avsnittet får reda på att han har bröstcanser. Lustigt va? Så nu sitter jag och glor på honom och hans försök till att hitta någon som kan ta hand om hans barn  då han dött.

Allt påminner om pappa. Allt påminner om canser också. Jämt. Alltid. Vad jag än gör så finns det där. Har ni sett reklamen på youtube: "När är din dödsdag?" Eller vad fan de säger... Försöker att tjäna pengar på att folk ska ta reda på hur länge de ska leva. På vilka grunder??? Jo, på att de vill tjäna pengar. Jävla svin.
Man kanske kan jämföra min situation med en gravid kvinna: plötsligt ser hon ungar överallt. Alla kvinnor förvandlas till gravida och det springer barn överallt. Egentligen har det inte hänt något med omvärlden, det finns fortfarande lika många ungar och gravida kvinnor, men det har hänt något med henne.
Kalla mig bitter, för det är PRECIS vad jag är. Jag är inte sorgsen, gråter och bekämpar sorgen som de flesta annars gör. Jag är bara bitter och arg. Men egentligen är jag faktiskt ledsen. Synd bara att jag kanske inte blir behandlad som en sörjande. Måste man gråta för att få förståelse? (Obs, läs förståelse och inte tycka synd om.)

urs

Vad har ni gjort med blogg.se egentligen? Menyn ser ju jättedålig ut!

Det går så segt!

Den som vill göra mina skoluppgifter betalar jag! Vem är intresserad?

Allt sker samtidigt

Förmodligen kommer jag att bli varslad. Inte nog med att pappa är borta, jag kommer inte ha nåt extrajobb utöver skolan. Konstigt bara att alla som jobbar extra fått veta att de inte har nåt jobb kvar...förutom jag.
Hade jag inte haft en pojkvän som jobbade på samma jobb som jag (och ja, det var så vi lärde känna varandra...heeeheee) hade jag inte vetat om det än. Tydligen jobbar jag sista gången i helgen, men chefen har inte berättat det för mig än. Snällt va? Själv skrattar jag faktiskt nästan åt det, eller rättare sagt; bryr mig knappt. Har börjat på ett nytt CV.
Ok, det där lät bara kaxigt, men det var inte alls så jag menade. Vissa saker blir små i jämförelse med andra. Som t.ex. det som hände med pappa. Jobb, eller utan jobb. Jag överlever ju iaf!
Nån som vill anställa mig? Jag gör vad som helst förutom hamburgare och kaffe!

En månad och en dag sedan

Igår var det exakt en månad sedan som pappa somnade in för gott. Jag saknar honom nåt enormt, det har nog aldrig gått en månad utan att jag träffat honom. Eller jo, då jag bodde i Portugal, men aldrig annars. Jag har en bra relation till båda mina föräldrar och det känns så konstigt att inte kunna träffa pappa mer. Hur mycket jag än vill se honom så går det inte. Jag kan inte göra någonting. Det känns hopplöst och tungt. Men framför allt sorgligt. Kommer jag aldrig mer få se honom? Är det verkligen så?
Imorgon är det urnsättning och det känns jobbigt. Verkligheten kommer ikapp mig ibland och det gör bara ont. Jag är ganska bra på att inte tänka på pappas död, men då jag ser någon bild eller något som påminner om honom extremt mycket är det kört. Då kan jag inte göra annat än gråta. Det händer sällan, men då det väl händer känns det som att det aldrig kommer att bli bra igen.
Sist det hände var natten mellan söndag och måndag, det var första gången som jag skulle sova själv i min lägenhet igen och allting här påminner om pappa. Det är ju han som renoverat nästan allt! Han kämpade som en galning månaderna innan han fick diagnosen, han hade ont i magen och var väldigt trött. Det här var förra våren och jag misstänkte att något var fel. Tyvärr var det mer är bara "något fel", det var dödligt. Jag hoppas att den här natten kommer att gå bättre... Trots att jag vet att morgondagen kommer att bli extremt tung.

Dejt till min vän Anton

Min heta vän Anton är ett riktigt kap. Han bjuder på sig själv, är nästan alltid glad och en sann lyssnare. Anton är en kille av den där kramgoa sorten och bor rent och snyggt i en stor lägenhet. Han längtar efter att gå på dejt med en söt och charmig tjej. Kanske är det DU?
Han är inte efterbliven om ni tror det. Nej nej, han är bara sämst på att ragga. Däremot är han en riktig charmör, lagar god mat och får oss vänner alltid att skratta.
Är du intresserad av min heta vän Anton?
Maila då till [email protected]

Mat-dag

Ibland finns det verkligen inte nåt stopp i magen, ibland kan jag föräta mig. Det händer inte så ofta, men idag var just en sån där dag då det inte verkar finnas nåt stopp. Jag hade precis ätit kyckling och pasta och skulle möta upp Vide vid Fridhemsplan. Hon skulle köpa med sig sushi och då hon beställt och vi satt och väntade på hennes mat var det något inom mig som ruskade om mig och drog mig bort till killen i kassan "jag vill också ha sushi" hör jag migsjälv säga och Vide skrattade lite. Jag hade ju precis ätit? En stor portion också. Men sushin slank ju ner hur lätt som helst. Till den drack vi cola och nu har jag nästan ätit upp en hel Marabou chokladkaka. Tur att jag inte kan bli tjock :)

Ett tips - kolla på 4:an

Min idol, den fulla vingubben Bengt Frithiofsson. Hans smaklökar vill ha muskligt vin. MUSTIGT!

Nya Gina Tricot-tjejen

Är det bara jag som tycker att hon ser exakt likadan ut som den förra? Det finns bara två skillnader, den nya tjejen är mörkhyad och yngre. Varför byta ut ett säljande koncept?

Lördagen blev ju inte heller så tokig

Åt så jävla god mat ikväll! Helt sjukt. Det råkade vara jag som lagade den också. Bara det är ju ett stort plus i kanten. Min lägenhet är ren, städad och mysig med tända ljus.
Mamma köpte blommor åt mig idag så nu är det fint här hemma. Min mamma är ju faktiskt världsbäst. Vi var vid graven idag också och alla blommorna var borttagna, det var endast hjärtat från oss barn som var kvar. Men det var jättefint. "Hallelujah" sjöngs idag av Timberlake mfl på den amerikanska galan för katastrofen i Haiti. Jag tänkte på dig då pappa och på hur mycket du hade älskat deras version av den.

Underbara fredagen!

Möte med min handledare angående examensarbetet. Gick super, hon fick mig att börja tänka så att det knakar och gav mig massor av tips. Henne gillar vi! Efter mötet blev jag bjuden på en sen födelsedagsfika av min underbara vän Pernilla, jag fick en fin present av henne också! Henne gillar vi inte bara, henne älskar vi! haha :)

Efter fikat blev jag bjuden på ännu mer! Jag och Andreas käkade middag hemma hos makalösa Carro och Christian, det bjöds på supergod mat, vin och skratt. Det slår liksom aldrig fel med er, vi har grymt kul ihop! Idag ska jag försöka städa upp i min lilla lya, laga mat och ha en lugn kväll. Jag är trött som en bäver! På återseende!

Det går framåt!

Idag har jag varit i skolan för första gången på....väldigt länge! Hade möte med min handledare angående praktiskolan som jag undervisade på under hösten och det gick finemang. Hon är grym den där handledaren. Sune har även tappat fler tänder, totalt fyra stycken och allihopa är framtänder, han ser verkligen ut som en 6-åring nu med glugg.
Nu ska jag vara en duktig flicka och plugga! På återseende.

Tur att jag är synskadad!

Ni vet hur gott det är med iskall cola? Mmm! Tänkte jag då Andreas la in den i frysen, varm cola smakar pekka.


En timme gick, en film gick och plötsligt kom han på att colan stod kvar i frysen. Som tur var, fanns det fortfarande rinnande cola kvar i flaskan. "Puh!" tänkte jag och öppnade flarran med ett brett leende. "POW" "BANG" och tjoff rakt in mot höger öga. Korken flög som en raket rakt upp i fejset på mig. Jag skrek som en tjej ur en skräckfilm för att sedan bryta ut i gapskratt. Jag hade cola i håret, det var cola över hela diskbänken, alla luckorna i köket, golvet, spisen och även i taket. Andreas kom ut i köket för att se vad som hänt och snäll som han är, pratade han med en lugn röst och sa att allt skulle bli okej igen. Det första vettiga som kom ur mig var "Tur att jag är synskadad".

Som vissa vet, har jag ju glasögon och hade jag inte haft dem på mig (som jag ytterst sällan har) hade jag säkerligen varit blind idag. Tankarna flög genom huvudet på mig: "vilken tur jag har som ärvt dåliga ögon" och "det där med menthos i cola måste stämma". Shit vilken kraft korken flög mot mig!


Ja, detta var nog dagens stora händelse, mer händelserikt än så här är det inte i Matildas liv. Puss. Tack Gud än en gång för att du gjorde mig synskadad och inte blind.

Jag älskar att resa

Jag älskar att sola, ligga på stranden och bli sandig. Jag älskar att bada i saltvatten och komma upp på stranden igen, beställa en glas cola eller varför inte en öl? Jag älskar då håret stelnar och blir risigt av saltvatten, det blir faktiskt snyggt av det! Jag älskar att bli brun, det blir man ju också snygg av. Jag älskar att somna på stranden då solen börjar gå ner och jag älskar att vakna på stranden då det nästan är mörkt. Jag älskar att shoppa utomlands, oavsett om det är bra eller dålig shopping. Jag behöver förresten inte shoppa, bara gå runt bland folk och leka med dem. Jag älskar att gå ut och äta utomlands, det är billigt och det är billig dricka. Jag älskar att bo på hotell och få rena handdukar varje dag. Jag älskar att resa.
Jag hatar dock Johanna och Anna som ska till Thailand snart. Hatar är ett starkt ord, men avundsjukan är väldigt stark. Sverige är så jävla urtrist att jag spyr på det. Det värsta är mörkret och slasken. Så.. Var TVUNGEN att klaga lite.

Börjar bli knäpp

Jag hörde precis pappas röst. "Hallå?" sa han precis som han alltid gjorde då han kom hem från jobbet. Det sjuka är att han alltid kom hem kl. 18.00, nu är kl. 18.05... Jag börjar bli knäpp!

Jag ska ta dig med storm min favoritstad!!!

YES! Gissa vem som fick en resa till Lissabon i födelsedagspresent? Mitt älskade Lissabon! Då jag var ledig från danskompaniet då jag jobbade i Portugal, åkte vi ofta till min älskade stad. Och nu får jag åka dit igen efter snart 2 år med min älskade pojkvän!!! :)
Tack Andreas, mamma, systrarna, Lina, Niklas och mina fina vänner Anna, Johanna, Betty, Vide, Gp, Anton, Fanny, Carro och Christian! Ni är världens bästa allihopa. Jag älskar er! Sov gott! Puss

Laddar inför kvällen!

Mamma bakar bullar och bröd och om et ttag ska vi börja med maten. Kl. 17 kommer gästerna, som råkade bli 24 st! :) IIIIHAAAA! Det kommer att bli en kul kväll! Jag har ju inte fått Andreas present än, så jag är ganska panikslagen just nu. Undrar vad han har hittat på! Jag hoppas på att han ska strippa, jag vet ju att det är nåt han övat på iaf...

Bakistrollen i sängen

Imorse låg jag och Andreas helt bakis efter gårdagens fest. Jag skulle upp till tandläkaren och sa att jag höll på att skita på mig av rädsla (jag har tandläkarfobi). Andreas ligger fortfarande och blundar och svarar "vadå, som Chaplin?" (vår gammelhund som inte är så snygg och han sket på sig här om dagen). Jag kopplade inte vad han menade till en början så jag tänkte efter. Då kommer de elaka kommentarerna som ett spöregn över mig:
"Man vet direkt då du tänker. Du blir helt knäpptyst och du till och med slutar att andas. Jag behöver inte ens titta på dig för att veta om du tänker."
Jag hoppas att jag får en fin present av dig iaf, din elaka pojkvask!

Dags för rötjut med brudarna!

Dra till Barcelona och ragga lamm! Bäää.
Skämt åsido, jag ska bara hem till lebbarna och mysa, bara vi tre och den ena lebbens lillasyster. På återseende. Puss!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0