God morgon
Under står det vilken dag begravningen äger rum osv och också "Stöd vår insamling i Campen, Cancerfonden.se"
Nu jävlar ska vi ta bort den!
Cancern alltså. Jag blir så glad över att ni skänkt pengar!!! Tack Madde och familjen Fagerblom. Och tack till er jag inte känner. Ett litet bidrag är ett bidrag till forskningen. Låt inga fler tyna bort i den här hemska sjukdomen nu! Micke, du är grym som startade den. Ni kan även se Campen på pappas dödsannons imorgon i DN.
God natt!
Snart
kommer pappas dödsannons. Kommer det att vara tillräckligt för att jag ska förstå? Eller kommer jag titta på den och säga "det där är verkligen pappa" och inget mer? För symbolen ÄR verkligen pappa upp i dagen med hjärtat och ankaret. Men jag kommer säkert inte fatta.
Jag spyr på Sune
Sune kommer in i hallen, glad efter en rolig promenad. Han spyr upp det han precis ätit och det ser ut precis likadant ut som innan han åt maten (det uppblötta fodret har inte blivit tuggat över huvud taget).... Han blir så glad då han ser den (spyan) att han kastar sig över den och äter upp den. Är han normal?
Avundjuk på klänningarna
Min mamma sydde så fina Madicken-klänningar till mig då jag var liten. Men jag var fortfarande avundsjuk på dem som hade såna här klänningar. De såg ut som prinsessor i mina ögon.
Var är ni tårar?
Jag vill gråta och förstå. Men jag gråter inte och jag förstår inte. Om jag kunde gråta, skulle jag också känna lättnad efteråt. Fortfarande sorg, men en sorts lättnad. Jag kan inte gråta. Jag kan verkligen inte. Jag är helt iskall, vilket skrämmer mig. Så här har jag aldrig känt mig tidigare. Jag är din dotter pappa. Du är borta. Du är död. Jag kommer aldrig få se dig igen. Jag kommer aldrig få höra din röst igen. Jag kommer aldrig få krama dig igen. Jag kommer aldrig få skratta med dig igen. Du.är.borta. Men jag förstår det inte. Trots att jag såg allt.
Sjuk bild. Johanna har fula kläder, Nicklas sover, jag ser ut som ett djur och pappa ser ut som en zigenare. Svart hår och knallgröna ögon. Jag är tacksam över att jag ärvt dina gröna ögon.
Jag hittar inte ord längre
Idag blev mamma och Johanna sjukskrivna. Mamma hatar ordet "sjukskriven". Det hon behöver är ledighet för att kunna ta hand om begravningen och tusen miljoner andra saker som behövs ordnas. Hon behöver inte ledigt för att hon är sjuk. Konstigt system.
En annan konstig sak är att det dykt upp de mest vansinniga sakerna om Karolinska sjukhuset. Speciellt en person har ljugit om sin yrkesroll. Hur f** kan man göra det???? Och hur f** kan man komma med kommentaren "Tur att Esko klarade sig så länge". Pappa klarade sig i ett halvår efter att vi fått reda på att han var sjuk. Dessutom fick han vänta ett bra jävla tag på att få sin första behandling.
Andreas....
Vet du att du är den bästa jag vet? :) Igår kollade jag in ett halsband som jag funderade på att köpa, men sedan tänkte jag att det är för dyrt och avvaktade lite. Idag efter att jag tatuerat mig var jag tvungen att gå förbi Andreas som jobbade för att visa den. Han skulle ha lunch och hängde med mig och Vide till Zara för att leta klänning till mig.
Sedan sa han att han skulle tillbaka till jobbet och frågade lite snabbt vilken butik det var jag sett halsbandet i. Jag svarade "MQ" utan att tänka efter. Sedan kom jag på varför han frågade. Han ville ju köpa det till mig. Då sa jag att han ABSOLUT inte skulle göra det. Fem minuter senare dyker han upp på Zara igen och slänger ett paket i handen på mig. "Kolla så att det är rätt". Då jag sa att det var det jag tittat på, gav han mig en puss och sprang tillbaka till jobbet.
Vem har världens finaste pojkvän? Jag!
Stolt över mitt hjärta!
Melina skakar av nervositet "Matilda, du MÅSTE hålla mig i handen! Lova!"
Grymmaste Maria på King Carlos kollar vart på armen den ska sitta.
KLAAAAR!
Sekunden innan Maria sätter nålarna i mig!
Påbörjad tatuering, det gjorde faktiskt inte ont. Jag kände ingen smärta alls.
Stolta och nöjda!
Och nu har jag precis kommit hem igen efter en lång dag på stan. Nu är plasten borta! Pappa, du hatar mig för det här. Jag vet att du inte ville det här. Men jag vill ha ditt kännetecken på min arm. Hjärtat är åt mitt håll. Jag vill kunna titta på det och tänka på dig pappa.
Här ser vi Emma som bebis och påskkärring (?) och pappas i snygg skjorta och väst. Det här är typ den enda bilden som man ser pappas tatuering på. Han skämdes över den. Men det gör inte jag över min. Jag är stolt!
Tatuering snart!
Melina ligger här på golvet och talar i tungor... Hon är en aning trött. Pratar om socker innan osv. Ok... Imorgon, eller idag, ska vi tatuera oss. Första gången för mig, andra gången för Melina. Sov gott!
Dödsannons
På nyårsafton kommer min pappa Eskos dödsannons i DN. Den blev jättefin och jag tänker verkligen på dig då jag ser symbolen. Ett hjärta med ett ankare i. Ankaret symboliserar vatten, båt och fiske som du älskade. Den symboliserar även tyngd, du var grundad och jordnära. Hjärtat är vår kärlek till dig och din kärlek till oss.
Städning!
Pappa, nu är din säng borta, din rullator som du aldrig fick någon användning för är också borta, samt alla andra redskap som en snälla sjukgymnasten och arbetsterapeuten hjälpte oss att få. Vi var så glada över att du till slut fick hjälp. Men nu är vi glada över att få bort dem. Det känns som att vi städat bort cancern och nu kan vi fokusera på dig ännu mer.
Min fina pappa ska inte förknippas med några äckliga sjukhu
/langs/sv.js" type="text/javascript">
sgrejer. Du ska bli ihågkommen som pappa Esko. Det är så du vill bli ihågkommen, det vet jag. Vi gjorde om datorrummet, där du låg sista tiden och där du somnade in. Vi möblerade om lite och tog bort alla mindre redskap också. Blodtrycksmätaren och tempen åkte in i medicinskåpet. Bort med det! Nu ska det bli hemtrevligt. Och vi tänker på dig pappa. Vi tar hand om varandra och din söta hund Sune. Jag kom att tänka på det idag: Tur att vi köpte din julklapp (Sune) för tidigt! Du hade ju inte alls hunnit njuta av honom på julafton... Jag hoppas att du ser honom. Han studsar runt som en galen kalv. Han biter sönder våra kläder då han får sina ryck och då vi städade ur datorrummet alldeles nyss, jagade han dammsugaren. Han är så fin pappa.
Jag kommer ihåg att du sa att jag tog hand om honom så bra. Jag bölev så glad över att du sa det och kommer att minnas det för alltid. Du kommenterade mig i allt jag gjorde med honom: då jag lyfte ut honom då han kissade inne, då jag gav honom en leksam att bita på då han bet i bordet, fingrarna mm... Då jag lärde honom sitt och vacker tass. Du sa alltid "precis så", "bra".
Vi alla fortsätter att ta hand om honom och nu kan han sitt, vacker tass, ligg, kom, han kan vänta på maten och jag försöker att lära honom att rulla runt och sluta bitas. Det där med att sluta bitas är svårt. Det kliar i munnen på honom. Jag ser att det växer fler tänder. Tyvärr.... :) Men han har också visat en lugn sida, eller rättare sagt LAT sida :) Jag hoppas att du ser allt vi gör. Jag ser dig i allt vi gör.
Kram din yngsta dotter
Uppdatering till pappa
Jag vet att du hade skrattat åt Sune. För varje dag som går visar han sin personlighet mer och mer. Han är lat pappa! Ibland är han svår att få ut på promenad, han bara ligger och gäspar då man satt på honom kopplet. Då man ropar på honom tittar han på en som om man vore dum i huvudet och då man drar i kopplet rullar han runt som en heffaklump. Du hade skrattat åt honom. Han är ganska speciell. Sitter man på golvet och lyfter upp honom i knäet (trots att han är tung som fan, ca 12 kg nu och hela hunden får inte ens plats i knäet på en..) somnar han på en minut. Sedan snarkar han och man kan göra vad som helst utan att han vaknar. Undrar om han är helt ok den här hunden... Däremot får han ett ryck varje kväll och galopperar runt i köket. Du hade skrattat åt honom, han är så klumpig.
Jag lyfte upp honom i sängen dagen efter att du somnat in. Jag vet att du skakade på huvudet åt mig och suckade: "Matilda! Hunden ska INTE vara i sängen." Men han somnade på två röda. Sedan snarkade han och Andreas i kapp med varandra. Du hade verkligen skakat på huvudet och pratat med bestämd ton.
Just nu ligger Becca i min säng och vi pratar om dig. Vi kan inte sova. Så här känner jag mig:
Pigg och fräsch.... Vill bara gömma mig.
Jag älskar er
Mina vänner är underbara. Jag kanske inte svarar på era kommentarer, sms, telefonsamtal osv. Men varenda ett betyder mer än vad ni tror. Ingen vet var de ska säga. Jag förstår det. Jag har själv varit i den situationen, ett bra exempel är då Michaelas underbara pappa Tord dig i somras. Jag visste inte vad jag skulle säga. Ingenting kan ändra på situationen, men stödet gör det lättare för den som drabbas.
Utåt sett ser jag inte ledsen ut tror jag. Jag skrattar som vanligt och har inga problem med andra som gråter. Jag verkar kanske kall. Men på insidan känns det som att något gått sönder. Jag har blivit påverkad. Men jag visar det uppenbarligen på ett konstigt sätt. Jag tror att jag frusit till is.
Andreas, du är tillräcklig. Du ger mig ett stöd som heter duga. Jag blir rörd av dina fina ord och av allt du gör för mig. Du säger att jag får slå på dig för att minska min ilska, men jag vill inte slå på dig. Jag är en stolt flickvän.
Kriminella ligan
Vad är det för dag?
Har ingen aning. Måndag eller fredag. Jag vet inte. Hoppas jag inte missar min tid hos Maria som ska tatuera mig... Den är iaf på onsdag kl. 12.00. Ska göra ett litet rött hjärta (har säkert skrivit det redan) på underarmen. En symbol för min pappa. Du ska få se den och sucka högt på din begravning. Du kommer att säga "jävla skitunge, vad har jag sagt åt dig?". Eller "Vad har jag gjort för ont?" Så sa du ALLTID till mig. Jag saknar det.
Begravning den 7/1 kl. 14.00
Vide kom också hit, det var en fin surprice. Vides pappa är ju begravningsentreprenör som jag säkert skrivit tidigare och han kom ikväll igen och vi planerade en del.
Pappa, din kista är jättefin och Danne och Maria ska göra blomsterarrangemanget. Det kommer bli så vackert. Maria blev till och med tårögd för att jag frågade dem. Underbara Danne och Maria. Pappa, din begravning kommer att bli personlig och vacker. Den kommer att vara du. Det är jättemånga som vill komma och ta farväl, tacka dig och delta på din begravning.
Jag undrar faktiskt hur många vi blir... Det är nog mer än 70 hittills som kommer till dig pappa. Du var så omtyckt och älskad av alla. Jag hoppas också att din begravning ska få mig att förstå. Jag hopas att den ska få mig att gråta och känna att du är borta. För jag känner inte att du är borta än. Jag tror att du är här hemma på övervåningen.
Vi hittade en till låt som vi vet att du älskar. Jämt då du körde bil och den kom på radion så höjde du volymen till max. Du älskade den här sångerskan, tyckte att hon var rivig och cool. Jag älskar henne också. Texten passar också väldigt bra in på dig. Förhoppningsvis kommer Saras kompis Mimmi att sjunga den. Det är vi jätteglada för. Vi vill att din begravning ska innehålla massor med fin musik!
You are simply the best!
Hur orkar man?
Jag fattar inte hur jag ska ta mig ur det här. Jag är verkligen förbannad, arg, ilsken, irriterad och känner mig bara ful och elak. Jag vill inte prata med folk. Kanske Anna och Johanna kan göra mig gladare? De är snart här.
Kan ni göra mig så här glad igen?
TACK!!!!!
Tack till alla som skänkt pengar till Mickes initiativ "Campen".
FAN VAR NI ÄR BRA!
Ta åt er Andreas, Betty (Emma), Fanny, Melina, Klas (någon som Micke känner) och sist men inte minst Sara och Thomas. De skänkte 5000 kr!
För att bidra, kolla in:
Glädjetårar i natt
Den sångerskan som vi vill ha på begravningen ställer mer än gärna upp. Det är en gammal klasskompis till mig och hon sjunger som en ängel. Mamma och pappa känner hennes föräldrar och jag har alltid gillat henne massor. Hon är en härlig tjej som har ett gott hjärta.
Pappa, Marika ska sjunga för dig!
Ilskan försvinner inte
Det kommer inga tårar. Jag är bara irriterad och förbannad. Jag vill slå sönder nåt. Jag är bara så jävla arg.
Dra åt helvete KS, tack hemvården
Idag ska vi städa bort alla mediciner, sjukhussängen och allt annat som hade med cancern att göra. Bort med det! Huset ska bli hemtrevligt och mysigt. Bara ASIH kan komma och hämta säng-jäveln.....
Måste bara få detta skrivet: Karolinska Sjukhuset, ni har inte hjälp oss på nåt sätt. Ni kommer inte få något tack från oss, ni har ljugit, undanhållit och inte gett oss den hjälp vi behövt. Varken pappa eller vi har fått nån hjälp från er. Det är pinsamt och sorgligt att sjukvården i Sverige år 2009 suger så hårt. Att vänta på hemvård i fyra månader är skandal. Att pappa fick använda en stol som rullator är bara hemskt. Jag hatar er. Ni är så avtrubbade och sönderstressade att ni inte gör nån nytta. Allt tog så jävla lång tid, ni glömde bort oss, skickade till fel adress och behandlade oss illa. Vi hade mer än gärna sluppit er.
De enda personerna från er som vi vill tacka är sjukgymnasten och arbetsterapeuten som till slut tog tag i saken. Ni ordnade så att pappa fick en sjukhussäng och andra saker som han verkligen behövde för att kunna klara sig den sista tiden. Resten på KS kan dra åt helvete.
Hemvården: Er vill vi tacka med värme och kärlek. Ni tog er tid för pappa och oss och gav honom så mycket den sista tiden. Varje gång ni kom hem till oss, kände vi oss trygga. Ni alla var så fina som personer och tog hand om pappa med värme. Tur att pappa fick komma hem och slippa det äckliga Karolinska Sjukhuset. Här hemma hade han oss 24 timmar om dygnet och er. Ni gjorde ett jättefint jobb. Tack!
"Campen"
Min systers man Micke förlorade för många år sedan sin mamma i lungcancer. Han vet hur det är att förlora någon för tidigt. Han vet hur det är att se den äckliga jävla sjukdomen ta folks liv. Det kan gå så himla fort. Vips, så är personen ifråga borta.
Vi alla tänker jämt "det skulle aldrig hända mig", men om sanningen ska fram tar cancern många liv och det kan hända någon nära vilken dag som helst. Det kanske till och med händer en själv. Det kan se olika ut, vissa lider i många år, andra lider en kort tid och dör så snabbt att man knappt hinner blinka.
Micke har skapat en egen insamling på cancerfonden.se ------> http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/Insamlingar/?collection=2165 Här kan man skänka en slant till forskningen. Förhoppningsvis kan vi bota den om några år. Och det kan ju betyda att vi slipper förlora våra nära och kära.... Gå gärna in och titta och går du in och tittar och tänker att "jag har verkligen inte råd", så tänk till en gång till.
Puss till er alla och tack för ert stöd.
Dagen
Idag har vi pratat med Vides pappa som är begravningsentreprenör och Vides mamma var också här. Vi har valt psalmer, sånger och börjat planera inför din begravning. Den ska bli så fin.
Alla saknar dig pappa. Alla. Du var min trygghet och bollplank, du lyssnade alltid på mig. Sa aldrig vad jag skulle göra eller inte göra, utan stöttade mig oavsett beslut. Det är så en riktig pappa är, så var du. Alla gråter och skickar sms, mail och ringer och det är jag tacksam för. Det värmer massor att veta att jag har så fina vänner som bryr sig. Ibland svarar jag inte, men det beror inte på att jag struntar i vad ni skriver. Jag orkar bara helt enkelt inte riktigt än.
Jag har svårt att gråta ibland, är oftare arg. Har slagit mig hand så hårt att jag är blå på den. Pappa, du känner mig så väl att jag vet att du förstår min reaktion. Du vet att jag hellre är fly förbannad än ledsen. Du vet att jag är dramatisk och hellre ställer till med en ilsken scen än visar mig ledsen och gråter. Ibland känns det som att jag får trösta folk. många som jag aldrig sett gråta tidigare, är jätteledsna och gråter massor.
Men jag är ledsen, visar det bara på ett annat sätt. Det känns som att tårarna tagit slut. Men jag tror att de kommer. Jag är nog i chock fortfarande. Du lämnade oss så snabbt pappa. Jag har inte förstått riktigt än. Johanna har beställt rislampor som vi ska skicka upp till dig på nyår och din födelsedag. Du älskade Thailand, därför tycker vi att det passar. Ta emot dem och känn vår kärlek. Jag älskar dig så mycket. Jag kan inte sätta ord på hur mycket jag älskar dig. Det går bara inte. Jag kommer alltid att vara din lilla dotter som du suckar åt då jag gör nåt du tycker är lustigt och knäppt. Du och jag är olika varandra, men jag vet att du älskar mig för den jag är. Jag är impulsiv och har ett hett temperament. Du ville hellre vara hemma och ta det lugnt med en öl tillsammans med familjen då jag var ute och flängde. Du var sällan arg eller ledsen. Du var stabil och trygg.
Jag älskar dig så jävla mycket. Jag kan inte säga det tillräckligt. Men jag vet att du vet.
På cypern då jag var 10. Du är störtskön pappa.
Jag och pappa på Saras födelsedag. Här var jag ca 4 år. Sara ligger och sover och vår gamla hund Ludde sitter uppe i sängen bredvid pappa.
Faser i sorgen
Fas 1:
Lättnad över att pappa slapp lida mer. Att se någon nära person ligga och krampa och nästan skrika av smärta i flera dygn gör att man själv lider. Alla vi i familjen led tillsammans med pappa och i slutet var det outhärdligt. Då pappa somnade in grät kände vi någon sorts lättnad, trots att alla grät av sorg och förlust, kändes det bra att pappa slapp smärta.
Fas 2: Tomhet. jag kände mig tom igår. Det var tomt här hemma i mammas och pappas hus och jag var tom inombords.
Fas 3: Kom i natt då jag tittat på bilder på pappa på hur han såg ut innan han fick cancer. Ganska tjock, så brun att han nästan var svart och han ser så lugn och snäll ut på alla bilder. På många av bilderna är han ute på vattnet i nån båt, på någon strand eller badandes med mamma eller någon i familjen. Temat är vatten på de flesta bilder. Då jag tittat på dessa och skrivit och pratat av mig om vad som egentligen hänt (det är mycket jag inte kommer ihåg av själva insomnandet) insåg jag att jag inte sett pappa på länge. Cancern blockerade allt.
Jag såg min pappa i cancer, inte pappa som enbart hur pappa var. Plötsligt dök bilder i minnet upp; hur hans rutiner på morgonen var, hur han gjorde med sockerbitarna till kaffet, att han alltid hade ett par tofflor på sig, hur han rörde om i kaffet med skeden, vilken hållning han hade då han låg ner och tittade på tv, små egna ansiktsuttryck och hans röst. Jag vill höra hans röst igen, jag vill prata med honom, jag vill att han ska lyssna på mig. Var det något han var bra på så var det att lyssna. Jag mindes alla hans egenskaper och vad som gjorde honom till vem han var. Plötsligt grät jag floder. Jag fick inte luft. Jag vet inte hur länge jag grät, kändes som två timmar. Som tur var hade jag Andreas vid min sida. Han är alltid vid min sida.
Saknaden kom krypandes. Jag saknar pappa så jävla mycket och jag förstod att jag saknat honom länge. Jag vill inte minnas honom som sjuk och som Andreas sa "snart kommer du inte tänka på cancern då du tänker på honom, snart kommer du bara tänka på honom och hur han var, det fina med honom". Jag tror det jag med.
Pappa, du ska bli ihågkommen för hur du var innan du fick cancer. Jag vet att det är så du vill bli ihågkommen också. Du var en stolt person och du var aldrig sjuk. Det är så vi kommer att komma ihåg dig.
Din musik
Vi spelade dessa två låtar för dig då du hade somnat in. Jag hoppas att du hörde dem.
Pappa, du kämpade till slutet. Du var envis och ville fortsätta leva. Därför passar "Gabriellas sång" så bra till dig.
Amanda Jensens version av "Hallelujah" lyssnade du alltid på. Du satt vid datorn och hade på youtube. Jag har frågat om en person (som du känner till) om hon vill sjunga på begravningen. Både du och mamma älskade hennes röst. Jag hoppas att hon kan.
Pappa,
idag färgade vi mammas hår rött som hon älskar att ha det. Ser du hur fin hon blev? Hon har ju alltid älskat att ha rött hår. Hon hade alltid hennafärgat hår på 70-talet och då jag var liten. Jag vet att du älskade allt med henne. Hon säger att hon är Pippi Långstrumps kusin. Det är hon.
'Ifall jag skulle mista dig skulle det vara det värsta som har hänt i mitt liv'
och det gjorde jag. fan det gör ont. så jävla ont. morfar, du var den bästa människan i hela världen. jag ser upp till dig mer än vad jag gör till någon annan. vi har alltid varit lika, vi två. och du har alltid skyddat mig, funnits för mig och tröstat mig. kan du komma tillbaka? finns det inget sätt att få tillbaka dig på? fan. jag ropar efter dig men jag får inget svar. vad ska jag göra utan dig? vad ska mormor göra utan dig? vad ska alla vi göra utan dig? vi behöver ju dig. starka morfar som alltid kämpat för oss. jag vet inte om jag älskar någon lika högt som jag älskar dig. jo jag älskar alla andra i vår familj så högt så högt. men du var speciell. du är fortfarande den bästa morfarn man kan ha. det kan jag lova. morfar, du är inte värd att dö såhär tidigt, två veckor från att bli sextiotvå. du skulle inte dö såhär. jävla cancer, jävla lunginflammation, jävla sjukdomar. VARFÖR TOG NI MIN MORFAR. jag kommer alltid älska dig så jävla mycket morfar, vi ska kämpa nu. vi ska ta hand om varandra, ta hand om älskade mormor. din fru i trettiåtta år. vi lever och kämpar för dig. du behöver inte oroa dig. vi gråter bara. det är ju okej säger du, så oroa dig inte. vi tar hand om varandra.. okej? jag ska göra dig stolt morfar.
jag kommer aldrig någonsin sluta älska dig
jag kommer aldrig någonsin sluta älska dig
Skrivet av min systerdotter Rebecca 15 år. blev så berörd av vad hon skrivit att jag var tvungen att kopiera texten. Becca, jag vet inte om du vill att jag ska publicera vad du skrivit i min blogg eftersom du alltid byter bloggar så att vi inte ska läsa. Antar att det är därför iaf. Men jag var tvungen, du har skrivit så fint. Jättefint. Jag är stolt över dig. Morfar kommer aldrig sluta att älska dig. Du vet att du kan ringa mig oavsett vilken tid det är på dygnet. Vi kommer att klara det här. Vi klarar ALLT.
Becca har nog förstått vad som har hänt. Det har inte jag. Jag är stel och paralyserad.
Jag har inte fattat
Jag kan inte ha förstått det än. Jag gråter ju knappt. Bara skakar och är fly förbannad. Har sån jävla ilska inom mig. Jag trodde att man var sängliggandes i flera veckor efter att man förlorat en förälder. JAG HAR FÖRLORAT EN FÖRÄLDER. Hör hur stört det låter!
Jag har varit förberedd på det här sedan i höstas. I somras hade jag hoppet kvar, var extremt ledsen, men hoppades ändå på att pappa skulle klara sig i några år åtminstone. Då hösten kom var han faktiskt piggare än vad han var i somras, men då hade jag läst på nätet om njurbäckencanser. Jag hade lovat mig själv att aldrig göra det eftersom man aldrig kan veta. Men jag kunde verklilgen inte hålla mig till slut, det visade sig att läkarna hade ljugit och undanhållit viss information. Jag tänkte ändå att pappa kanske kunde vara ett undantag, att han kunde klara sig och bli frisk. Men vad jag än försökte inbilla mig själv visste jag någonstans att det skulle gå utför.
Den 11:e december låg jag vaken hela natten. Totalt var jag vaken i säkert två dygn. Den natten låg jag beredd med mobilen i handen ensam i min lägenhet och väntade på att mamma eller systrarna skulle ringa och säga att det hemskaste jag någonsin kunde föreställa mig hade hänt. Men det ringde aldrig. Jag var ensam och rädd, hade panik och svårt att andas. Den 13:e väcktes jag däremot av ett samtal. Pappa åkte ambulans in till Karolinska sjukhuset och blev inlagd. Han var så svag att han inte kunde gå, stå eller sitta. Han kunde inte ens lyfta sin vänstra arm eller vända på sig i sängen. Han var ganska borta, hade svårt att prata och såg konstiga saker. Då visste jag vad som skulle hända.
Några dagar senare då vi kämpat för att få hemvård, sjukhussäng, mm mm mm mm, kom han till slut hem. Han fick en styrka av beskedet, drog upp sig själv till sittandes och kunde lyfta båda armarna. Han var så glad. Han blev också väldigt glad över att träffa Sune igen. Jag kommer aldrig glömma hans ansiktsuttryck.
Pappa fortsatte att vara lite yr i huvudet, sa konstiga saker, kände inte igen mig ibland, men då han väl kände igen mig visade han hur glad han var över att se mig. Han kunde krama mig och jag såg i hans ögon att han var glad. Gud vad jag älskar dig pappa.
De sista dagarna jämrade han sig högt. Konstant. Hans lidande var jobbigt att se. Vi alla försökte allt. Vi masserade hans ben, vände på honom, klappade på honom, höll i handen och försökte minska hans kramper. Han varken åt eller drack och vi visste att han skulle somna vilken timme som helst. Hela familjen var med honom hela tiden, vi lämnade honom aldrig ensam i rummet.
Vår jul blev annorlunda från hur den brukar vara, men vi gjorde den så fin och bra som möjligt. Vi ville att både pappa och mina systerbarn skulle få det så vanligt som möjligt med en lullig tomte (Anton), mat och julklappar. Men det var tungt. Jättetungt.
På juldagen var alla här hemma (hos mamma och pappa) igen. Släkt kom förbi och vi grät. Vid sju på kvällen somnade jag av utmattning och tio i åtta kommer min systers man Micke ner på mitt flickrum och väcker mig och Andreas. "De vill att du kommer upp nu, skynda dig". Då visste jag.
Jag kom upp på övervåningen till rummet som pappa låg och alla satt runt omkring honom. Vi höll i hans händer, grät och mamma sa åt honom att han fick vila och att vi var hos honom. Han skulle inte vara rädd och han kommer aldrig att vara ensam. Jag sa till pappa att Michaelas pappa Tord skulle ta väl hand om honom. Han skulle få det bra. Vi alla sa att vi älskade honom och vi kramade och höll i hans händer. Vi sa att han skulle slippa lidandet och att vi skulle klara oss bra. Vi älskar honom så mycket! Klockan åtta på kvällen slutade hans puls att slå, jag la märke till att hans bröstkorg inte höjde sig och sänkte sig längre. Det var en väldigt konstig känsla. Jag fattade inte.
Vi satt kvar i rummet länge. Han fick aldrig vara ensam, någon var i rummet hela tiden tills två killar i svart kom. Vi bytte kläder på honom, han fick ha sköna kläder som han älskade. Pappa hatar att ha slips. Vi satte på honom en keps som han gillar att ha. Han fick inte frysa om huvudet. Pappa hade aldrig mössa, alltid keps.
Jag fick panik då killarna i svart kom, det hade gått för fort! Ta honom inte än.... Jag ville ha en ensam stund med honom, jag vet att man kan få se honom flera gånger, men då är det på sjukhuset och det ska inte vara mitt sista minne med pappa. På hemmaplan mådde han som bäst och det var där jag ville säga hejdå till honom. Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag sa. Men jag kommer ihåg att jag sa att jag älskade honom, att allt skulle bli bra, att han är den mest osjälviska människa jag känner och att han är världens bästa pappa. Han har gjort allt för oss. Alltid. Sedan gick jag ner. Jag ville inte se honom på någon bår. Jag ville inte se honom försvinna ifrån mig. Jag ville inte se honom bära honom. Jag ville inte se mer. Jag ser pappa som han var då han var frisk. Jag vill inte se cansern mer. Jag hatar den. Men jag älskar pappa.
Då jag var tolv firade vi pappas 50-årsdag i Thailand. Mamma och jag var runt i alla smyckesbutiker vi kunde hitta och letade efter en halskedja i thailändskt guld. Vi hittade en som vi tyckte var jättefin och bestämde oss för den. Då pappa öppnade paketet på sin födelsedag grät han av lycka. Han tog på sig det och har haft det på sig sedan dess. Det här är snart 13 år sedan. Pappa ville att Linus, min systers son som är den yngsta av systerbarnen skulle ärva det efter honom. Mamma gav det till Linus då pappa åkt iväg och han sa att det var det finaste han fått. Han var så lycklig att även han grät då han fick det. Han sa att den var bättre än alla julklappar han fått och att han aldrig skulle ta av sig det. Det var nog det bästa med gårdagen. Linus kommer bära dig med sig jämt pappa. Det kommer vi alla göra. Du finns hos oss jämt och vi älskar dig så mycket att jag inte kan skriva det i ord.
Lugn och trygg
Min pappa var en lugn och trygg person. Han var alltid glad och positiv, tacksam för allt han hade och gjorde allt för oss i familjen. Det finns ingen snällare person än du. Jag älskar din humor pappa, vi hade så kul ihop. Du älskade allt som har med vatten att göra. Att fiska, bada, åka båt och det var du som lärde mig allt det. Jag älskar också vatten. Jag kommer alltid vara pappas flicka.
Hjärta
Min pappa tatuerade sig själv på vänstra underarmen då han var ca 10 år gammal. Ett hjärta. Ett grönt hjärta som är lite ojämnt. Klart det blir det om man tatuerar sig själv. Till minne av dig pappa ska jag tatuera ett hjärta på min vänstra underarm. Jag kommer ihåg att du varnade mig för tatueringar "du kommer att ångra dig. Jag ångrar min tatuering." Men det kommer jag aldrig göra. Jag kommer älska min tatuering för alltid.
Min fina pappa
Ljuva 70-talet. Jag älskar den här bilden.
1971, mamma 21 år och pappa 23 år.
Pappa, det är tomt. Du är så fin och trygg. Jag älskar dig.
Min pappa
Klockan 20.00 somnade du in. Vi är här allihopa och satt runt dig. Vi älskar dig pappa. Du var världens bästa. Nu slipper du ha ont. Vila lugnt och fridfullt. Vi finns hos dig, du är inte ensam.
Min pappa Esko är den finaste människan i världen. Vår sorg är stor.
Tack
Känner mig bara så otroligt tacksam. Tacksam över min familj, min pojkvän och mina vänner. Ni är så bra och jag vet att ni alltid finns där. Vad skulle jag göra utan er?
Andreas, du är finast i världen, dig vill jag behålla för alltid. Tack för de fina julklapparna och ett ännu större tack för att du ställer upp för mig. Det betyder mer än vad jag kanske visar.
Familjen, ni är också de bästa. Mamma, du är stark som en oxe och vi stöttar dig. Vi vill göra allt för att du ska må bra. Vi är en stor familj och vi kommer att klara det här. Systrarna, Micke och Tomas, er kan man alltid lita på. Systerbarnen, ni är så duktiga och hjälper till massor. Ni är starka och jag blir glad då jag ser hur bra ni tar hand om er morfar, min pappa. Jag är 100 % säker på att han hör allt vad vi säger till honom, trots att han inte kan svara oss. Han vet att vi alla finns där för honom och försöker göra allt vi kan.
Jag älskar dig pappa.
Julen i bilder
Julklappsutdelning hemma hos Jocke igår kväll. Stämningen på topp och rörigt värre, som vanligt...
Totte och Gp myste.
"Sunes jul". Totalt deckad efter alla snaps. Mamma bäddade in honom i en filt och han rörde inte en min.
Han vaknade inte ens av en puss.
Sen kom tomten Anton och delade ut klappar efter en drink eller två.
Suggan på besök
Ikväll har Johanna varit på besök här hemma hos mamma och pappa. Nu har jag nattat henne och hon sover sött här i mitt flickrum på en madrass på golvet.
Sune börjar bli en aning stor... 11-kilosklumpen är en stor knähund.
Och här får ni en godnatt-puss av mig och Sune. Luta er tillbaka och njut.
Strålande jul?
Idag shoppades alla julklappar, observera att jag shoppade både åt mig OCH mamma. Det var jättekul.... Speciellt då man måste slåss för att hitta vad man söker. Något positivt var iaf att jag hade bestämt vad jag skulle köpa innan, då slapp jag att fundera. Bara att kötta på så att säga.
Imorse var jag hos frisören Lena också. Nu har jag mörkare hår och lugg. Han inte vant mig med luggen än, men hårfärgen är jag supernöjd med. Luggen tar några dagar innan jag känner mig 100 % fridfull.
Efter frisörbesöket och julshoppingen ringde Carros underbara pojkvän Christian och frågade om vi skulle fika. Så Christian, Carro och jag satte oss uppe i PUP-huset i deras mysiga restaurang. Christian försvinner och Carro undrar vad fan han håller hus. Han kommer tillbaka med en flaska champagne och där satt vi och myste. Fan vad ni är underbara!
Nu ska jag möta upp min gris Johanna och vi ska hem till mamma och pappa. Puss puss!
Ps. Tack för era fina kommentarer. Det värmer.
Sune hjälper mamma att städa
Allt är skoj, golvmoppar, hårfönar, dammsugare och sopborstar....
Underbara vännerna, 4:e advent
Kom hem till Anton igår efter jobbet och vi hade en glammig middag med julmusik och fantastisk mat. Underbara vännerna bjöd mig på allt, jag slapp alla ansvarsområden och fick äran att bara komma dit för att äta och njuta. Mys!
Vet inte vad som hänt med Anton och Gp, båda har blivit så pyssliga på sistone. Den här fina lussebullen hade Anton gjort av zenitlera, alla fick en varsin och det är biljetten till nästa års adventsfirande. Har man tappat bort den, får man inte vara med enligt Anton. Hårda bud...
Anna hade också pysslat och skrivit allas namn på pepparkakor. På min stod det Mutt, dock visste hon inte att vi hade två nya gäster vid bordet så de fick pepparkakor där det stod "kuk" på ist.... Men det är ju tanken som räknas.
Nu sitter jag bredvid pappa som sover och Sune ligger på mina fötter, även han sovandes. Perfekt fotvärmare för övrigt. Han är som ett element. Mamma är och hämtar julgrejer på sitt jobb och här sitter/ligger vi tre helt tysta.
Helgen
Både lördagen och söndagen har varit fylld av jobb och jag har inte sett pappa på dessa dagar. Jag var på middag med Andreas och Göta i fredags, underbara Göta bjöd på middag på Wasahof. Filip Hammar var där (det har absolut ingenting med saken att göra, men han var full som en kastrull... Vi hade glo-sjuka och stirrade på honom då han raggade på en tjej). I vilket fall, det var skönt att fokusera på musslor, Göta och Andreas och vi hade skoj. Lördag blev en jobbdag och vi såg Baryshnikov, Ana Laguna och Mats Ek på Dansens Hus.
För er som inte vet: Baryshnikov är en av världens mest kända dansare, ja tro mig, det finns nåt större än Bounce ;) Han spelar för övrigt Carries konstnärs-pojkvän i Sex and the City. Ana Laguna är den grymmaste grymmaste, hon har varit hovdansös, solist i Cullberg och gift med Mats Ek. Mats Ek är Cullbergbalettens koreograf och känd världen över. Var stolta, han är svensk.
Nu är jag hemma hos mamma och pappa och har inte träffat dem på hela helgen, som tur är har systrarna varit här med mamma och pappa. Pappa har ont. Jätteont. Och det är jobbigt att se. Mamma är världens starkaste, men imorgon ska jag se till att hon äter ordentligt. Hon ser så trött ut. Fy i helvete för att ha det så här. Jag vill inte att pappa ska ha ont och jag vill att mamma ska få sova och äta ordentligt. Det här gör bara ont. Men vi ska se till att det går. Vi är starka allihopa och det känns skönt att vara hemma.
Pappa: jag har försökt. Jag hoppas att du förstår det. Jag har hållit i dina ben så att de ska sluta krampa, jag har masserat dem så att du ska ha mindre ont och mamma har varit här hela tiden. Vi har försökt att lyfta dig till en mer bekväm position.
Jag förstår verkligen vad du ser i mamma. Hon är ju tamefan den starkaste i världen. Jämför henne med Pippi och Långstrumpan blir en svag kotte. Vi alla försöker göra allt vi kan och vi känner oss hjälplösa, vi vill göra mer än det går. Systrarna S och J gör allt. Alla systerbarnen hjälper till. VI GÖR ALLT. Och vi hoppas att du ska må bättre och slippa ha ont.
Pappa, du är den snällaste i världen. Jag blev så glad idag då du kände igen mig. Jag försöker tyda vad du gör och säger. Jag finns här jämt. /Tilda
Fan vad det gör ont
Pappa. Du är värd bättre.
Var bara tvungen...
Vaknade imorse av Westlife
som dånade från Andreas mobil... "When you looking like that".
Rolig kund?
Trodde inte att jag skulle orka jobba idag, men det gjorde jag!
En kille i min ålder kommer in i butiken:
Han: Hej. Jag letar efter byxor till min syster.
Jag: Ok, vad tränar hon för nåt?
Han: Typ sån där tjejträning.
Jag: Vadå, nån typ av mamma-träning? (Fattade att han menade spinning, body pump osv osv, men kul att jävlas, vadå tjej-träning liksom?)
Han: Nej, alltså...
Jag: Vadå, typ boxning?
Han: Nej, typ pass. Hon går på pass.
Jag: Ok. Jag trodde att även killar var välkomna på pass? Men aja, vilken storlek har hon?
Han: Hon är typ som du.
Jag: Jag har storlek 34.
Han: Men då tar jag storlek 35.
Jag: Men det finns inte 35, storlekarna går i 34, 36, 38 osv... (Jag skrattade en aning inombords).
Han: Det är lugnt, jag kan väl ta 36 då.
Jag: Alltså.... Det finns inte storlek 35. Så det blir väl 34 eller 36 antar jag??? (Börjar bli arg på hur dum i huvudet han verkar vara)
Han: Nej ok. Det är lugnt, jag kan väl ta storlek 36.
Jag: Ok, tack så mycket. Hejdå.
Andreas har även haft en kund som skulle köpa sport-bh till sin tjej. Då han frågar vilken storlek hon har, kupar killen handen och säger att storleken är som hans hand.... Det tyckte jag var kul
Men min värsta kund var en kvinna med hennes kompis som skulle köpa en tröja till sin 8-åring som skulle fylla 9. Hon bad mig att testa kläder bara för att se om de skulle passa henne... TACK. JAg har en 9-årings kropp... :(
Hejja hejja!
Snön är nog det mest fascinerande som hänt i hans liv...
Ok, nu ska jag sova. Var bara tvungen att lägga upp en bild på honom, det finns ju så få bilder på honom i den här bloggen....
Nattsysselsättning
Nu är det äntligen dags att sova. Sune fick damp och kutade runt som en galning. Han ville leka med vår extremt gamla, senila, döva och binda hund Chaplin. Han fick dock ingen positiv respons... Chaplin morrade bara ilsket på honom och det gjorde bara saken värre. Sune blev glad och fortsatte.
Samtidigt gjorde mamma och jag allt för att pappa skulle ligga så skönt som möjligt, stänga av tv'n, lyfta upp honom så att han skulle ligga skönt och ordna så att kläderna satt på bekvämt. Pappa visade idag hur envis han är. Jävla skit! Sa han och ville att sjukgymnasten skulle komma så att han kunde göra styrkeövningar. Han förvånade både mig och mamma, lyfte armarna, drog upp sig i hängaren ovanför sängen (han har fått en höj och sänkbar säng nu, men en hängare ovanför huvudet) och böjde och sträckte benen. Han blev förbannad, vilket bara var ett gott tecken. Han är stark. Inte många som klarar av svår canser och lunginflammation samtidigt. Min pappa är den bästa pappan i världen.
Nu ska jag sova.
Pappa, kom tillbaka!
Jag känner inte igen honom längre och han känner inte igen mig.
Tankspridd
Pratade precis med Andreas i telefon. Gud vad jag blivit glömsk och tankspridd. Vanligtvis är jag ju en aning snurrig i bollen, men nu är det fan pinsamt. Han påminner flera gånger per dag om att vi ska på middag imorgon kväll och varje gång svarar jag "ja just det, hade jag nästan glömt". VARJE GÅNG. Mina tankar finns hela tiden någon annan stans och nyss då vi pratade nämnde jag det för honom. Han har märkt att jag är en aning disträ, hör honom inte ibland... Urs. Det här är jobbigt. Ikväll har jag försökt hjälpa pappa så gott jag kan tillsammans med systrarna och mamma. Emma, Linus och Micke var också här. Micke såg till att vi fick i oss mat. Gott.
Bild från i eftermiddags, Sune min stalker ligger vid mina fötter då jag sminkar mig.
Tack för de fina rosorna igår hjärtat! Du är bäst.
Hos mamma och pappa
Tröttheten börjar bli tröttsam....
Renovering tack!
Skulle verkligen behöva en helrenovering! Behöver ny hud och gärna solbränd hud. Mitt hår är slitet och behöver ny färg! På vintern blir mitt hår så där snyggt råttfärgat och utväxten av slingorna syns så tydligt. Fuuult. Vill göra bruna slingor i hela håret och ljusa på bara utväxten så att jag får tillbaka lite av min naturliga färg.
Typ som Gina-tjejen:
Så jävla snygg hon e alltså! Men nästa onsdag ska jag till frisören och bli fin jag med :)
10 månader
10 månader med dig har varit de bästa. Du är underbar, rolig och gör mig lycklig!
Jobbig?
Varje gång jag varit ute med byrackan ska han kramas jättehårt med framtassarna runt mina ben, bita sig fast i min jacka och hänga i den. Han ruskar om den som om det vore ett hans byte, biter i mina ben (de är helt trasiga) och juckar gärna samtidigt. Sägen man "nej" och drar ner honom på golvet, hoppar han snabbt upp igen och tycker att det är ännu roligare. Jag säger "nej" ännu en gång och drar ner honom på golvet och han hoppar upp igen. Samma sak händer då vi är ute och går. Jag hatar det! Och det går inte att få honom att sluta!
Idag då vi varit ute gjorde han samma grej och då jag till slut fått av mig jackan utan att han skadat den allt för mycket, sprang han efter och bet sig fast i mina mjukisbyxor. Eftersom jag ignorerade honom hängde han kvar och jag hörde hur nåt brakade sönder. Nu är det ett hål i byxorna! Han ylade till, det gjorde ont i hans (extremt sylvassa) tand och tittade på mig med världens hundögon. Rätt åt honom. Jag har ju sagt "nej" och dragit ner honom i nackskinnet ett tusen miljoner gånger och sen tycker han synd om sig själv för att det gjorde ont i tanden på honom. Skyll dig själv Sune!
Just nu har han damp, han har kommit på att han kan kasta upp bollen i soffan och sen står han och tittar då den rullar ner på golvet igen. Han hoppar högt som en gasell, förut var han mer baktung och rumpan lyfte knappt från golvet. FAN! Nu kissade han.... Jävla skit!
Men men, han är ju trots allt bara en bebis. Här med sin "nappflaska".
Mysigt väder...
Michaela, du skriver att du är trött på värme och vill ha snö och frusna snorkråkor i näsan. Ska vi byta plats?
Tur att bebisen sover iaf...
Min julsång
Sätt på youtubeklippet för att få rätt melodi, sen sjunger du texten nedan. Glöm inte "oooooooo ooooo" i början och mellan verserna.
"Tredje adventssång"
Oooooooooo Ooooooooo
Vi njuter av glöggen av starkaste sort, och firar nu tredje advent
Att dagen är stor, men ger plats för dem små
Går Vide dock alltid på tå
Då alla så gärna i tåget vill gå, finns det ingen publik som idag får se på
Men vi vet ju att, Anton skrämmer och folk går
Oooooooooooooo Oooooooo
Då Fanny vår moder har satt oss till bords, och Tilda gått upp några gram
När Rickard tänt ljuset och vi stökat klart, då skrider Lucia fram
Med Jonas i krona och Anna som kaka
Så sprider vi värme och ljus nästan nakna
Och då vet vi att, hor-Maria har fått smaka
Matilda dec -09
Min uppgift till den tredje advent var att skriva en dikt. Men jag ville slå på stort och skrev ist en text till melodin av "Det strålar en stjärna". Jag är ganska nöjd. Dock fick jag inte framföra den live i söndags då vi skulle haft vårt adventsfirande eftersom jag var på sjukhuset hos pappa. Men hela luciatåget fick höra den på högtalartelefon och den fjärde advent, på söndag, ska vi sjunga den allihopa tillsammans. Bakgrundshistorien till texten är detta. Jag hoppas även att jag snart får bilder på luciatåget, jag vet att Rickard, även kallad Gp, var extremt slampigt klädd. Johanna också, men det är ju inte lika ovanligt ;)
Skogstrollet och valpen
Skogstrollet har fortfarande inte förvandlats till någon prinsessa, hon sitter ist och nästan kollapsar av trötthet. Vaknade av att halva hunden är uppe i sängen, snart är han så stor att han kan kliva upp i den. Kollar ut i hallen och hoppas på det bästa. Men ICKE! Diarré i hela jävla hallen. Vad har han fått i sig egentligen? Han kissar bara på dagarna och skiter som en häst på nätterna då jag sover. Fattar inte....
Nu har jag skurat golvet, gett monstret mat och rastat honom. Han har lärt sig att han ska sitta och vänta på "varsågod" innan han ska äta. Han kan även "sitt" och "vacker tass". Vi jobbar på "plats". Han kommer alltid då man ropar (om det inte är nåt löv som blåser framför honom, då existerar bara lövet och det är ingen idé att ens försöka ropa). Snön är så djup att bara ryggen och huvudet sticker upp, ibland lägger han sig raklång i den djupa snön så att bara huvudet syns. Han älskar snö. Han älskar även att äta snö. Han älskar att äta ALLT iofs.... Mamma plockade ut ett gem från munnen på honom för nån vecka sedan. Det gäller att ha kolla på honom 24 timmar om dygnet.
Nu kanske det är dags för skogstrollet att hoppa in i duschen och förvandlas...
Skogstrollet på Ica
Idag på Ica med Vide...
Jag: Jag fattar inte hur någon annan människa ens kan titta på mig längre. Jag har fett hår, akne och bara allmänt ful. Jag orkar verkligen inte. Jag har...ehm.... vad heter det...
Vide: Förfallit?
Jag: Ja! Precis det ordet jag letade efter. Tack.
Ibland behöver man vänner för att hitta orden :) Min sandlådevän Vide känner mig ju utan och innan. Imorgon ska jag sminka mig och vara fin, trots att jag ska ta hand om Sune och inte visa mig för någon annan än honom. Han älskar mig iofs trots att jag ser ut som ett skogstroll, det är nog snarare jag som har svårare med den där skogstrollbiten. Jag vill vara fiiiin!
Fisattacker
Fy :( Jag måste vädra varje gång byrackan fiser. Han ligger på rygg, fläker med benen och fiser i sömnen. För en stund sedan ylade han i ca 30 sk i sin dröm. Trodde aldrig att det ljusa "ylandet" skulle ta slut. Han har sovit i över tre timmar nu. Blir orolig att han ska skita ner lägenheten igen om han inte vaknar snart så jag kan ta en nattrunda med honom. Orkar inte torka bajs imorgon bitti. Man får liksom inte lust till att äta frulle då...
Pedofiler borde botas med canser
Kan inte nån jävla äcklig pedofil, våldtäcksman/kvinna, barnmisshandlare eller någon annan som gjort det förjävligt för en annan människa få lida? Varför pappa? Tack gud. Du finns ju verkligen. Dra åt helvete. Klart man inte kan tro på nån jävla gud då sånt här händer. Pappa har inte gjort nåt dåligt, han har varit världens bästa pappa, man, bror, barn - ALLT. Han är inte värd det här. Jävla skit. Jävla pedofiler. Ni är värda att ha lika ont som pappa har det.
Bästa läraren
Mail från idag:
Finaste Matilda, tack för att du delar detta med mig. Jag sänder all min värme o alla goda tankar till dig o din familj. Hoppas ni kan vara nära varandra alla hela julen.
Kram
Kram
Min lärare är den bästa.
Min vän Johanna....
Igår fick jag fint besök, min vän Johanna kom förbi (sedan kom även Anna, inte att förglömma).
Johanna: Titta vad jag hittade utanför din port! (Håller upp ett läppglans)
Jag: Ditt jävla äckliga *****!
Johanna: Men det var oöppnat.
(Jag ser hur munnen snörper sig, som den ALLTID gör då hon ljuger).
Jag: Du ljuger så jävla dåligt! Var det verkligen oöppnat? (Ler lite pillemariskt mot henne).
Johanna: Ja, du ser ju hur mycket läppglans det är i den, den är ju helt full.
Jag: Ja, men var den OÖPPNAD?????
Johanna: Ja.
Jag: Men sluta ljug för i helvete! Var den det?
Johanna: Det var ingen plast runt, men den är ju helt full!
Jag: Fyyyyy vad äcklig du är! Hur fan kan man ta upp ett öppnat läppglans?
Det finns inte många som Johanna.... Hon är ett original, ett äckligt original....
Sunes jul
Kul var det att leka i snön. Snöbollarna som jag gjorde och kastade iväg var svåra att hitta för honom. Detta är Sunes julkort till er!
Det är extra kul då snön lägger sig som en Hitler-musche. Dock är det extra tråkigt att han varken gjorde number one eller number two. Trots att han precis ätit och att vi var ute i 30 minuter.... Jag anar ugglor i mossen...
Juldiktikt av Anton
Som jag skrivit tidigare tar vi adventsfirande på allvar i kompisligan. Därför vill jag här på bloggen publicera Antons juldikt:
När julen smyger sig på
kan det vara svårt att förstå
Det var ju sommar nyss
och nu ere dax för för julhyss
Jag ser lussekatterna ensamma står
stoppa en i munnen och se vad jag får
En tugga, sen två, bullen är en sensation
min mun den upplever en smakexplosion
Häller i mig en brun dricka, *pust*
Jag undrar vad de är, någon säger: must!
Knappt kan jag låta dem vara, paketen
tur det finns, de där mentala staketen
Viktigt är ju tradition
glöm allt som heter prestation
Viktigast är att ha kul
för nu är det ju jul.
Anton, dec -09
Min favoritdel i dikten är rimmet med "pust" och "must". Jättefin Anton. Poetiskt.
Gissa vem som kommer på besök nu!
Det här miffot. I natt hade han bajsat ner syrrans hus också. Nu då jag har skurat och fixat är det väl bara att förbereda sig på en ny omgång med trasan! Snart kommer bajs-Sune!
Orkeslös
Hur ska man orka med allt annat då alla energi går åt att tänka på pappa? Jag börjar bli störd. Kommer inte upp från sängen idag.
Ett steg framåt, en dag i taget, en pappa som är värd bättre
Hemma igen efter en kväll på sjukhuset med pappa. Glädjetårar över att vi får hemvård samma dag han får komma hem. Glädjetårar över att han får en sjukhussäng hem. Syster Sara hade precis börjat kolla efter en höj- och sänkbar säng då en ängel till sjukgymnast sa att vi självklart skulle få hem en sån säng. Då hon frågade vad för typ av redskap vi hade hemma (eftersom pappa varken kan gå, stå, sitta eller vända på sig liggandes), kollade mamma frågande på henne "inga...?". "Men herre gud" blev henne svar och hon ordnade allt ovanstående plus en rullator.
Pappa var extremt trött idag, sov hela tiden då jag var där. Men inte så konstigt då man har canser, äter tunga mediciner och har lunginflammation. Bara han blir frisk från lunginflammationen snart!
Jag är helt knäpp i huvudet, har inte koll på någonting. Vet inte vad det är för dag, har precis dammsugit, skurat golv, bytt sängkläder och det känns som att jag är tom. Nu ska jag snart försöka sova. Tomt utan en bajs-diarré-hund som gnager på en då man sover. Men jag får väl nöja mig med en snarkande motorsåg till pojkvän :) Han är bäst, satt med mig ikväll med pappa.
Snöodjuret
Det här var de enda som blev bra på honom. Första blev jag nöjd med. Finaste hunden i världen! ♥
En trevlig natt
med Sune... Eller? Vaknade halv fem av att han stod med framtassarna på sängkanten och bet i mig. Vaknade och kände hur det stank i lägenheten. Han hade skitit ner hela hallen! Och inga vanliga korvar, utan diarré. Sune var magsjuk! Det var därför han hade damp i natt innan vi somnade. Det kan inte vara maten eller godiset som han får då han varit duktig, det måste varit kaninbajset... Finns så mycket vildkaniner här utanför huset och han måste lyckats fått i sig av det. Numera får jag vara noggrannare med att se vad han stoppar i sig ute. Så himla svårt eftersom hans tunga är överallt hela tiden och han tuggar ju inte heller. Han sväljer nästan allt utan att tugga.
Nu har vi varit ute och Sune träffade en äldre valp, en terrier som var lika galen som Sune. Det var bra för hans damp, nu kanske han kan sova ett tag. Snälla? :) Jag försökte också ta lite bilder på honom nu när det är snö ute. Tänkte att han skulle synas bättre då eftersom han är kolsvart, men han var inte still en sekund. På 25 bilder av 30 ser man honom inte. På vissa ser man bara svanstippen. Då löven blåser, flyger han efter och jagar dem. Det går inte att få honom att sitta still då vi är ute. Men nu har han somnat. YES! :)
Hjälp mig!
Han har fått damp :( På riktigt. Vanligtvis funkar det med att säga "nej!" och sedan ignorera honom. Men nu blir han galen då jag säger NEJ. Han biter sänder mig. Hjälp!
5 minuter senare: Puuh! Jag sa åt honom på skarpen, var mycket hårdare mot honom än vad jag brukar behöva vara. Var tvungen att trycka ner honom på golvet, lämnade honom där och då han kom efter och bet i mina ben ignorerade jag honom helt. Han fortsatte att (bokstavligt talat) attackera mig men jag fortsatte att ignorera. Då sjönk han ihop på golvet och suckade högt. Knäppskalle. Han ska sova nu! Jag har släckt alla lampor och ska stänga av tv'n så får vi nog ett lugn i honom. Hoppas!
D.A.M.P
Har valpen. Han kan inte sluta att jaga sin svans. Han ger sig inte förrän han fått tag på den och det får han ju aldrig. Du ska sova nu lillskit! Jag VET att du kommer kissa snart. Dags för utgång igen. Hoppas du kissar mer denna gång, sist jagade du bara löv. Ok, nu är det verkligen dags för att rasta honom! Han är vild och galen nu...
ZZZZZZZZ
Jag lyckades söva honom. Massor med bus, mat och utomhuslek + kisa och bajsa. Nu sover han som en stock och drömmer. Det är så jävla kul! Han springer i sina drömmar. Tassarna rör på sig och ibland äter han i sina drömmar också. Han smaskar JÄTTEHÖGT. Typiskt labradorer. De är ju de mest matglada djuren som finns.
Han och Han med stora H
Jag har inte bara en kille. Jag har två. Ni två är de bästa. Ni kräver dock inte lika mycket. Här om natten låg jag mellan er två. Den ena snarkade högt som en motorsåg, den andra hade precis kissat ner hela hallen. Men jag älskar er ändå.
Och du som kan läsa; Känn dig inte hjälplös. Du var ett stort stöd idag, systrarna var dem som sa att du skulle komma in till oss.
Pappa däremot, dig kan jag inte riktigt hitta ord till. Både situationen och den relation vi har, gör att jag har svårt att prata. Du tillsammans med mamma har gett mig den sjuka humorn, tryggheten och tagit ner mig på jorden då jag svävat lite väl för högt. Du är en norrländsk finne som verkligen har båda fötterna på jorden, gillar rutiner, gillar att jobba, trivs med vardagen och har alltid gjort allt för oss alla. Därför ska du inte tycka att det är konstigt att vi kom till sjukhuset så fort vi fick höra att du åkte ambulans in. Vi önskar att vi kunde göra mer än så.
Du har lärt mig så mycket och jag kommer aldrig glömma "buset" (då vi gjorde akrobatiska konster, jag låg med magen på dina fötter och flög, du kastade mig, vi kunde rulla på vårt påhittade sätt, vi skrattade åt bajsskämt, hämtade salamadrar i Drakulasjön och tävlade om fulast miner).
Vi är olika på många sätt, du har vuxit upp i den finska norrländska skogen, jag har vuxit upp i en förort till Stockholm. Du hade två rävar (Veno och Pavo) och en pilgrimsfalk till husdjur, jag hade pudlarna Molle och Chaplin. Jag satsar på dansen och din barndomsdröm var att bli tågchaufför.
Men samtidigt tycker jag att vi är lika. Nu ska du bli bra pappa. Din fina hund Sune, Mamma, Johanna, Sara och jag väntar på att du ska komma hem och bli frisk. Utan dig är allt tråkigt. Jag får ont av att du har ont.
Pappa kör lasbilen då vi står på flaket. Min student 2004.
JAG HATAR CANSER
jag hatar canser
jag hatar canser
jag hatar canser
jag hatar canser
jag hatar canser
jag hatar canser
jag hatar canser
jag hatar canser
jag hatar canser
jag hatar canser
jag hatar canser
jag hatar canser
jag hatar canser
jag hatar canser
jag hatar canser
jag hatar canser
jag hatar canser
jag hatar canser
jag hatar canser
Videoklipp på Sune!
Det sägs att man ska lära valpar att inte vara rädda för dammsugare. Man ska låta dammsugaren stå framme trots att man inte använder den osv... Sune däremot älskar dammsugaren. Mamma har svart att dammsuga eftersom han jagar munstycket. Jag märkte att han gillade hårfönen lika mycket så när Andreas fönade håret här om dagen blev han jätteglad.
Här får ni se Sune från sin bästa sida.... Sicken skönhet han kan vara ibland.
Vaknade i morse av ett samtal
från min syster Johanna: Pappa åker ambulans in till Karolinska Sjukhuset. Hans smärtor i ryggen har blivit allt för intensiva. Andreas och jag satte oss i bilen och åkte dit. Jag har varit där ända tills nu. Pappa blev inlagd, vi vet inte hur länge han kommer att vara kvar på sjukhuset. Alla vi i familjen var så ledsna och vi alla önskar att vi kan göra nåt för honom. Men tyvärr finns inget annat än att bara vara där. Hjälplösheten är jobbig. Jag önskar att vi kunde ta hans smärtor och dela ut på oss i familjen, då skulle han åtminstone få mindre ont.
Varför han har smärtor i ryggen vet ingen, men efter timmar av väntan har han har röntgats och de tog prover. Tydligen har han någon infektion i kroppen. Hatar sjukhus. Hatar sjuksköterskor och läkare. Idioterna har sagt att vi ska få hemvård sedan i augusti, men vi har fortfarande inte fått någon. Varje gång han kommer in frågar de om vi har hemvård, svaret blir alltid det samma: Nej, vi väntar fortfarande....? Idioter. Vad är det för ett jävla u-land vi bor i?
Tur iaf att vi har Sune, solstrålen själv. Han sov här mellan fredag och lördag och eftersom pappa blev inlagd nu, behöver mamma vara med honom på sjukhuset. Därför är han här hos mig igen. Världens finaste hund! Han älskar att spegla sig, han leker med sig själv; kastar bollar och springer efter, biter på hans tuggleksak och ska hela tiden vara nära. Nu slocknade han precis på min fot. Lilla 10-kilospojken, han börjar bli stor nu.
Dags för frukost, kolla in ögonen.
På gräset utanför min port, här får man se upp för kaninbajs som Sune älskar att äta
Så här ser det ut då han åker bil. Han är jätteduktig och tycker inte allt att det är läskigt. Vilar bara hakan i ens knä och somnar. Sen måste man väcka honom och lyfta ut honom ur bilen.
Hitta någon klantigare människa än mig...
Vad jag klantat mig med berättar jag om ett tag... Det här är bland det mest komiska jag gjort tror jag. helvete..
Förvandlingen av min lya!
Lilla ettan som den såg ut då jag var på visning. Skitful, skitäcklig och helt störda möbler. Vem fan kan bo så här??
50-tals kök kan vara charmigt, detta var dock bara fult och äckligt.
Därför rev vi ut allt! Inklusive den lilla väggen som var mellan fönstrena (man ser den på den första bilden).
Och slipade och målade.
Och nu ser det ut så här. Dålig bild, men man kan ju se skillnaden iaf!
Vi rev bort väven på väggarna. Slipade, spacklade och slipade och spacklade 100 gånger.
Likadant med taket, garderoben, dörrar och lister. Sedan målade vi. Här sitter jag i garderoben.
Sen åkte de snyggaste tapeterna i världen upp. Ljusgrå med silvermedaljonger.
Närbild på tapeten. Oj då! Jag råkade visst vara med på den ;)
Och sist men inte minst - golvet!
En liten soffa dök upp!
Och ett bord med stolar. Men denna bild är från i maj, nu är lägenheten fylld med lite blommor och andra grejer.
Tack till pappa och mamma som gjort massor i lägenheten! Tack även till Stefan, Thomas, Sara, Johanna, Micke, Andreas, Linnéa (som målade elementen),Linus och alla mina tjejkompisar som dök upp en kväll och hjälpte mig att spackla!
Nöjd som fan
Hur behåller man överraskningar? Jag är så usel på det alltså... Berätta för Andreas vad han ska få i julklapp bara för att jag är så nöjd med den. Jag vill också berätta vad jag skrev för dikt till på söndag eftersom jag är nöjd med den också. Självberöm? Ja det kan man säga. Men det är inget fel med det. Vi man ha beröm få man ge den till sig själv, som jag brukar säga. Vilket jag ofta gör.
Inte ett öga ska förbli torrt på söndag. Och Andreas, du ska gråta som en krokodil av lycka på julafton. Capish?
Ljuva 80-talet
Känner igen mig i det här. Kanske inte handlingen direkt, men dansen och de snygga kläderna. Spana bara in
detta:
Neongul collagetröja, bommulskjol och converseskor. Jag och Vide år 88-89 typ.
Samma tröja, men denna gång en turkos bomullskjol. Sminket hade jag fixat själv, våfflorna i håret hade nog Sara eller Johanna gjort.
Puffärm och trosor i mammas och pappas säng med grannens katt.
Ljusrosa nattlinne i hammoken, vi grillar på baksidan och jag dricker öl.
Jag bara älskar den här mannen
Du gör mig glad!
Toapappret är slut...
så det är tur att man har vänner! Vide fick äran att ta med en rulle toapapper åt mig och som tack fick hon lite middag.
Killen i kiosken nere i t-banan erbjöd mig servetter då jag frågade om de sålde toapapper, han trodde nog att jag var riktigt nödig. Sen skrattade han nervöst... Ångrar nästan att jag inte pratade med pressad röst och knep med skinkorna då jag frågade. Då kanske jag hade fått papper gratis?
Sune gillar bajs
Min hästsyster Johanna ringde nyss..
Johanna: Sune har lärt sig att hästbajs är gott.
Jag: Ta aldrig mer med honom till stallet!
Johanna: Men hästbajs är vegetariskt.
Ok, då är det alltså lugnt eller? Fyfan... Mickan, du hade rätt, labradorer gillar bajs. Du får tycka att Sune är äcklig.
Kul work shop idag!
Det gick så himla bra. Underbara och duktiga elever och lätta att jobba med! Vi filmade hela work shopen... Hemskt det ska bli att se sig själv undervisa :/ Urs, det är ju det värsta som finns. Det är en sak att se sig själv spexa eller dansa på film, det har jag inga problem med, men då det ska vara seriöst och ska visas för massa danskonsulenter blir det pirrigt och hemskt. Vi ska nämligen redovisa vår work shop för "duktigt" dansfolk och sälja in oss på marknaden. HJÄLP! Måste klippa filmen riktigt snyggt - tack filmkursen! Nu är jag grym på att göra film! Jag får ta bort ljudet där det är alldeles för hemskt och lägga in musik ist. GHAAAA. Jag blir nervös då jag tänker på det! Trots att det är först i februari som vi ska redovisa.
Nu kommer Vide hit, vi ska äta och leka.
Puss puss puss
Vill också bo i en iglo
Pingu var egentligen ingen favorit då jag var liten, men imorse då jag slog på tv'n fick jag nostalgikänslor iaf. Jag gillar att de pratar på ett påhittat språk, serien funkar på så sätt överallt i världen. Smart, eller hur? :)
Nu ska jag göra mig i ordning för att åka till Stockholms estetiska gymnasium och hålla i en dans work shop med Pernilla!
Inte skit
Glad, lycklig och mätt.
Skit
Är ledsen, arg och hungrig.
Make over på minigranen
Den fick gå i silver istället för guld, man ser knappt på den dåliga bilden, men nu är den så jäkla fin. Lite too much, men charmig som attan. Silverglitter, olika silvriga kulor, röda rosetter och små röda figurer. Jag är nöjd med mitt pyntande!
Allt på samma gång leder till kreativt tänk
Mer än en timme har gått sedan jag släckte lampan, men tror ni att jag har lyckats somna? Nope! Jag bara rullar runt i sängen och försöker hitta ett skönt sätt att ligga på. Sidan? Nej, min axel mosas. Rygg? Nej, det känns som att jag bara spänner mig om jag ligger på rygg. Mage? Nej, svårt att andas. Ingenting funkar!
Jag försöker att inte tänka på någonting, men det slutar med att jag kommer på mig själv med att tänka på ALLT på samma gång. Är jag ens trött då? JAAAA. Som en åsneröv. Men det är som att min kropp ignorerar tröttheten: fuck off you little trötthet, Matilda is not värd en natts sömn.
Jag vet iaf vad jag ska ge Andreas i julklapp. Och det är nåt så jävla bra att han aldrig kan gissa vad det är. Man kommer på bra grejer på nätterna. Helt sjukt bra grejer! John Blund, var är du då jag vill att du ska ta mig till ditt sömniga, okreativa och tråkiga land? För visst blir man kreativ på nätterna? Blir man inte lite smartare också?
Ibland önskar jag att jag vore en människa med rutiner. En sån där som blir trött kring tio varje kväll, vaskar av ansiktet och borstar gaddarna, kryper ner i sängen med en liten trött suck och bara somnar. Den här typen av människa vaknar med ett leende, har mysiga morgonrutiner och slipper stressa.
Jag däremot... Jag blir i princip aldrig trött på kvällarna, jag piggnar ist till och får massvis med idéer och lust till att hitta på grejer. På morgonen mår jag dessutom bajs och vill mörda alla jag ser. Om någon (tyo Andreas) försöker göra sig lustig och vill skämta till det, blir jag rasande och klöser nästan ögonen ur honom.
Tänk vilka vackra egenskaper jag besitter och dessutom delar med mig av dem här. Nu ska jag rulla runt ytterligare 714 varv i min äckligt varma säng. Sen ska jag vakna som ett fult vrak.
En hund värd att bråka om
Igår var han med syster Johanna till stallet, idag har han varit hemma hos syster Sara i Nacka och nästa helg ska han bo hemma hos mig :) Bilder från hans dag i Nacka:
Sover. Han har stil den där Sune.
2:a adventsmys
Jag har nog aldrig känt mig så hedrad som jag gjorde idag. Mina vänner har kommit på den briljanta idén att samlas varje advent före jul och mysa tillsammans. Förra året var jag inte delaktig i denna (numera) tradition, men i år blev jag inbjuden. Varje söndag är man hemma hos någon i adventsgänget (olika varje söndag) och denne står för pepparkakor, lussebullar och glögg.
Idag var adventsmyset hemma hos Anton och Anna hade i uppgift att skriva en dikt som hon så fint läste. Det jag älskade med detta var hur seriöst upplägget var, julstämningen spred sig i min fagra kropp och julmusiken spelades med värme. Gp har varje söndag i uppgift att tända ljuset och det gjorde han med stolthet. Mina fina vänner! Jag blev näst intill rörd av denna fina eftermiddag.
Nästa söndag ska vi gå luciatåg. Jonas blev i Annas dikt utsedd till Lucia eftersom han har blonda lockar, Gp ville helst vara stjärngosse, Anna - pepparkaka, Vide - tärna, Fanny - tärna, Anton - tomtenisse, jag - tomtenissa och Johanna ville vara hor-Maria (bara för att hon ska få ha på sig sina jävla korsetter och slampiga kläder). Eftersom vi ska vara hos Johanna och Anna (lebbarna), bestämde Johanna att det ska vara ett slampigt luciatåg. Tur att vi bara ska gå Luciatåg hemma i deras lägenhet utan publik...
Bilder från idag:
Anton i all sin prakt
Bakis-Johanna, poeten Anna och trogne Gp
Jag, årets Lucia Jonas och Bullmamma Fanny
Ahhh vilken stämning då ljusansvarige GP tänder det andra ljuset
Anna läser med inlevelse
Pricken över i:et var då ANton stolt visade den här apelsinen som han och Gp knåpat med under dagen. Var det nejlika du hade stoppat i den? Detta är jul mina vänner!
Sune blir bara större och vildare
Charmören Sune
Flörtar ;)
Nytt ben att bita på
Hej jag är ett päron
A hjärta Westlife = SANT
Jag tror jag aldrig sett Andreas så lycklig som idag på Idols semifinal: Westlife var där.
Hans försök till att spela oberörd fungerade icke. Lyckan lyste rakt igenom hans ögon.
Förtydligar mitt inlägg om afrikanska sånger
Nyligen hemkommen från mamma, pappa och Sune-boy. Då vi kom dit tidigare ikväll välkomnade han mig genom att bita mig i ögat. Inte bara PÅ ögat, utan I ögat. BYRACKA!
Då jag precis läst Mickans blogg och hennes inlägg om godnattvisor kände jag mig tvungen att förtydliga mitt inlägg om afrikanska sånger. Här kan ni höra och se hur Michaela och jag sjunger afrikanska sånger mitt i natten. Då jag ser dessa känner jag en stor saknad av henne (som för övrigt fyllde år idag, eller igår...). Dumma Australien. Men älskade Afrika.
Nu ska vi snart sova, imorgon blir det jobb!
God natt och njut av våra visor.
Brrrrrrrr
Bild från då jag gick hem från skolan idag. Jag fryser så att jag hackar tänder... Som tur är har jag iaf lite julpynt som värmer
En mini-julgran och lussebullar som mamma bakat
Nu saknas bara lite varm glögg och en varm och tjock Sune
Filmkursen igår
På pendeltåget ut till Tumba kom vi på vad vår grupp skulle göra för typ av film: ASKUNGEN! Vi ville göra den mer fysisk och ta in dans och rörelse. Resultatet blev magiskt. Vi blev så nöjda med den att vi vill sälja den till Svt's barnprogram. Vi jobbade som ett jävlar-anamma-team, använde sjukt bra vinklar för att förstärka olika känslor, snyggt ljus, la till läskigt passande musik, hade grymma idéer till hur vi ville förmedla handlingen och Karin gjorde grymt bra ifrån sig som berättarröst. Ett måste då det är saga! Och våra insatser som skådespelare - jag säger bara WOW! :) Julkalendern, släng dig i väggen! Here comes Karin, Graciette, Hannah och Matilda!
Jag och Karin provar peruker till våra roller som de elaka styvsystrarna, dock struntade vi i dem eftersom vi ansåg att det blev aningen för mycket :)
Vi såg istället ut så här. Läckra klänningar va? vi kastade banan på den stackars Askungen..
Hannah spelade den snälla musen Gus som hjälpte askungen med att sy en balklänning åt henne.
Gus (Hannah), Askungen (Graciette) och Styvsyster (Karin)
Hannah spelade även prinsen. Stiiiligt värre med elvisfrillan ;)
Lite "behind the scenes": Askungens sko som hon tappade på balen, prinsen Hannah hittar skon och söker land och rike runt för att hitta den vackra flickan! Och så levde de lyckliga i aaaaalla sina dagar!
Snipp snapp snut, så var sagan slut!
Ha!
Min balettlärare ploppade precis fram i min tv! Hon var med i det där programmet på 4:an om duktiga barn. Hon undervisar tydligen på Svenska Balettskolan också. Vi har henne på måndagar och tisdagar och hon är en av mina favoritlärare. Det roliga är att vi ser typ likadana ut i kroppen. Ok... Hon är kanske liiiite mer vältränad än mig, men hon har ju varit dansare på operan i 24 år. Då blir man ju ganska välsvarvad ;)
Michaela gör som många andra mammor...
HAHAHA! Jag dör av skratt då jag ser den här bilden.
Grejen är att vi som gick i musikalklass på högstadiet fick lära oss afrikanska sånger på musiken. Vi sjöng dem i stämmor och de är verkligen jättevackra, vilket afrikanskt land de kom ifrån fick vi dock inte veta. Sjukt egentligen eftersom vi klagar på USA för att de säger att de har varit i Europa, men ingen aning om vilket land. Jaja! Jag ska komma till saken tänkte jag.
Vi brukade iaf sjunga dem och låtsades att vi dansade kring en eld och Michaela kom på den briljanta idén om att låtsas-ammade en unge samtidigt. Fördomen om att afrikaner alltid dansar, trots att de ammar eller äter har i och med denna bild bevisat att det inte alls bara är afrikaner som gör annat samtidigt som de ammar... Eller hur Michaela? :)
Saknar min kärlek...
Alltså det är Sune jag pratar om. Och det gör jag 24-7 som min coola systerdotter Rebecca brukar säga. Man lär sig så många häftiga uttryck från ungdomarna ;) Sune har för övrigt bara kissat inne en gång under hela dagen. Duuuuktig pojke! Och han följer efter pappa hela tiden berättade mamma på telefon idag. Han gillar pappa :)
Men ok Andreas, jag saknar dig också! Kom hem till mig NU! :)
Det var det lustigaste!
Någon har kommenterat detta inlägg med kommentaren:
varför han är trött är för att han sover för mkt, en vuxen människan behöver bara mellan 6-8 timmar
Jag tycker att det är lustigt att någon anonym människa utreder Andreas trötthet. Synd bara att personen ifråga inte känner till att han störs av snarkningar och andningsuppehåll, vilket betyder att han aldrig får en god sömn. Knasigt va?
Nu är jag hungrig som en wolf, men orkar inte laga mat. Är sugen på sushi, men orkar inte gå och handla... Svåra problem man har ibland.
